Haven som skiljer oss åt av Gill Thompson

Efter andra världskriget skickades tusentals föräldralösa engelska barn till Australien för att befolka landet och ge dessa barn en ny start i livet. Men för flera av dessa barn innebar detta tragiska livsöden och utnyttjanden. Gill Thompsons historia är baserad på sanna händelser, händelser som under en lång tid inte var särskilt välkända. 

Vi får dels följa ett barn, som aldrig kan sluta hoppas att hans mamma ska hitta honom på andra sidan jordklotet, och dels en mamma som lider av minnesförslut men har en bestämd känsla av att det är något som fattas... Det är två historier som utspelas parallellt i London och i Australien. Det är jobbigt att följa dem och man lider verkligen - ingen av oss hade någonsin hört talas om detta. Att "överblivna" barn hanterades som billig arbetskraft när de väl kom fram till barnhemmen. Bara ett fåtal fick komma till nya familjer och ett normalt liv. De som blev kvar blev utnyttjade på flera sätt - och det är lätt att dra paralleller till skandalerna inom katolska kyrkan. 

Boken är både engagerande men även lite effektsökande, och mamman med minnesförlust blir lite väl fiktiv och det känns inte så verkligt. Porträttet av henne kunde kanske varit lite annorlunda för att vi skulle ge boken lite högre betyg. Men det är en intressant och rörande historia, absolut. 

Betyg: 3 av 5

Nästa bok...

...blir En bättre värld av Anthony Doerr.

På återseende

Höllvikenfruarna

Konferensen av Mats Strandberg

 

En skräckis. Eller - det var vad vi trodde att vi valde. Men der visade sig snarare vara en thriller med splatter-inslag. En välbyggd historia med coolt bygge av letrådar. Bra karaktärer - han gillar verkligen sina personer - och även om de är lite av stereotyper så vet man inte alls hur det ska gå och vilka som ska klara sig. Eller vet vi det egentligen innerst inne ändå kanske? 

Boken kan beskrivas som en motsvarighet till filmen From Dusk to Dawn av Quentin Tarantino - först verkar allt vanligt - kommunanställda som ska åka på konferens. Men sedan vänder det och dödandet börjar, och då börjar det rejält. Vi får se hur männsikor beter sig under press - olika flyktbeteenden och deras rätta jag visas. Det är fördelen med att det är en bok - vi får höra hur de tänker. Svårt att överföra till film. (Bokan har filmatiseras och kommer som film på Netflix under 2023.)

Det är så klart en läskig bok som man läser snabbt och med hög puls. Vi associerar både till Utöja och morden på Latinskolan i Malmö - det finns otäcka kopplingar till båda händelserna. Boken är skriven som en skräckfilm - mördaren dyker upp, försvinner, dyker upp försvinner om igen. Och så vidare. Annars är det som skiljer boken från en vanlig spännande thriller beskrivningarna av skadorna i detalj. Väldigt sceniskt. (Sade vi att den kommer som film?)

Nja - inget för oss kanske. Men hög puls fick vi i alla fall. 

Betyg: 2 av 5

Nästa bok...

...blir Haven som skiljer oss åt av Gill Thompson. 

Köpenhamnstrilogin (Barn, Ungdom, Gift) av Tove Ditlevsen

Vi läste alla tre böckerna i Köpenhamnstrilogin eftersom de nyligen getts ut som två böcker. Det är inte nya böcker - de utgavs första gången på sextiotalet men har kommit i nyöversättning under 2022. 

Vi undrar varför kvinnors bedrifter, till exempel författarskap, verkar upptäckas så sent? Eller är det en renässans just nu av kvinnliga kostnärinnor, författarinnor, forskare, vetenskapskvinnor, drottningar till exempel som förtjänar lite mer uppmärksamhet? Vi förstår att Tove Ditlevsen antagligen fick mycket uppmärksamhet i Danmark när hon var verksam - men varför blir hennes ursprungsböcker plötsligt aktuella nu? Läser vi dem med nya ögon kanske? Knausgård skriver ju på samma sätt idag och får enorm genomslagskraft, även utanför sitt hemland. 

Böckerna är självbiografiska och hon framstår som en ganska osympatisk men smart person. Hon har ett enormt driv, hon bestämmer själv i en tid när kvinnor blev bestämda över. Det är väldigt öppet och sakligt och hon delar med sig av tankar och reaktioner som inte är så sympatiska och som man verkligen inte delade med vem som helst på den tiden. Hon är filterlös. 

Det är lättläst och rappt. Hon beskriver beroende och missbruk på ett oerhört realistiskt och hemst sätt. Vi diskuterar hur manipulativ hon var och om det är ovanligt för kvinnor? Eller att kvinnor erkänner öppet att de manipulerar. Det känns som ett manligt drag - som om hon vore en man. En man som vet vad han vill och inte stoppar för något - och trampar ner andra i sin väg. Helt egoistiskt och utan hänsyn till andra. Det är en sorts feminism antar vi. Hon är rakt på sak och hon skriver direkt och tydligt. Det är liksom självklart för henne. Hon tvivlade nog aldrig. 

En förebild för många kvinnor. Det var Köpenhamns Vesterbrokvinnor som slöt upp och följde henne till begravningen, hon skulle inte vara ensam. 

Ett fascinerande livsöde - nyttigt att läsa om även idag.

Betyg: 4,1 av 5

Nästa bok...

...blir Konferensen av Mats Strandberg

Eufori av Elin Cullhed

En fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. En tolkning utifrån egna erfarenheter. Med moderna ögon sett. Väldigt fascinerande och oerhört tragisk berättelse. Hur hade hon blivit bemött idag? Med de behandlingar och psykiatriska diagnoser som finns tillgängliga - utmattningssyndrom, manodepressivitet, depressioner, adhd, etc? Med dagens syn på jämlikhet och könsroller? Med dagens syn på föräldraskap och yrkeskarriär? Det får vi aldrig veta. För Sylvia Plath slutade det på det mest oerhört tragiska sätt man kan föreställa sig. Kan vi omtolka hennes öde med våra ögon? 

Det är inte lätt att balansera barn, hem och jobb. Och partner. Inte idag och inte då. Om man dessutom har en brinnande längtan efter att få uttrycka sig kreativt - och hamnar under stress som känns övermäktig - hur reagerar man? Kan vi känna igen oss? Ja - det kan vi. Och genom Elin Cullheds berättelse tror vi, och hoppas, att utgången blivit en annan om Sylvia levt idag. Vi lider med henne, vi känner hennes desperation, hennes förnekelse och hennes förtvivlade försök att hålla ihop familjen. Samtidigt som. 

Ett tips är att läsa Sylvia Plaths Glaskupan (The bell jar) i direkt anslutning till boken om ni inte redan har läst den. Då märker man hur Elin har använt samma person och samma grepp för att skriva den här boken. Hon har använt Sylvia Plaths berättargrepp för att tolka hennes egen historia. Det är väldigt effektivt och fascinerande. 

En annorlunda, gripande bok som gav oss mycket att prata om. 

Betyg: 4 av 5

Nästan bok...

...blir Clownen Shalimar av Salman Rushdie. 

Var rädda om er!

Höllvikenfruarna

Clownen Shalimar av Salman Rushdie

Vi kan lika gärna säga det direkt. Det var inte alla av oss som orkade lys sna/läsa ut den här boken. Salman Rushdie har ett ordflöde som är enormt. Det är hög intellektuell nivå och ett vindlande, på många sätt vackert, språk. Men väldigt många ord. Lite som Ranelid - fast bättre. Kapitlen går in i varandra och det är svårt att hitta naturliga pauser i läsandet. 

Det finns en röd tråd genom boken, men den är väl kamoflerad och vi orkar inte riktigt hålla ut för att fångas av den. Det är inte förrän i slutet som allt får sin förklaring och sagan blandas med verkligheten på ett komplicerat sätt. Vi tror att boken kanske upplevs som mer briljant om man kan mer om Kashmirs bakgrundshistoria. Vilken dramatisk historia och vilken bitterhet det finns mot ett plundrat land, och hur detta kan prägla generationer. 

Det är en komplicerad bok, full av religionsifrågasättande. Intressant och vacker men ack för svår och för många ord för oss. 

Betyg: 2,5 av 5

Nästa bok...

...blir Köpenhamnstrilogin av Tove Ditlevsen.

Höllvikenfruarna

Du är inte längre min dotter av Frida Boisen

Den här boken ledde till LIVLIGA diskussioner! Vi hade tolkat den lite olika, vi har nog också lite olika inställning till vad förlåtelse är och vissa av oss hade läst föregångaren Berätta aldrig det här. 

Generellt sett kan man säga att diskussionerna handlade dels om vad som är subjektivt upplevt och vad är sanning? Kan man förlåta och var går gränsen? Kan man glömma och gå vidare? När släpper man? Och varför skriver man en sådan här bok? Detta är mer en självbiografi, eller självrannsakan, än en roman. Den är lättläst och flyter på, det finns inga högre ambitioner med språket - det är berättat rakt upp och ner. Men. Vi har lite problem med syftet med boken. Och författarens förhållning. 

Vi tycker att hon ställer sig själv i lite av en "madonna"-dager. Hon är tålamodet själv och försöker verkligen visa vilken bra förälder hon själv är. Hon försöker jämföra hur hon själv uppfostrar sina barn och hur de reagerar - men det funkar inte riktigt för hon har ju en partner som inte är som hennes pappa. Som var sociopat. Det går inte att komma runt att han var det. Det finns inga ursäkter för det. Men hon försöker ändå rättfärdiga hans beteende. Det är hennes egen dotter som en dag ifrågasätter hur hon kan förlåta honom. Det är inte hon själv som kommit till insikt. 

Den här boken är fortfarande en förnekelse. Hon försöker hitta en förklaring och ursäkt till varför pappan betedde sig som han gjorde. Det handlar om medberoende. Om misshandel - både fysisk och psykisk - och dysfunktionella familjerelationer. Men det känns som om hon fortfarande står i beroendeförhållande till pappan. Han ställs aldrig riktigt till svars för vad han har gjort. Hon vill fortfarande förstå. Hon ser sig fortfarande som ett offer som bör förlåta. Hon låter oss som läsare döma honom men hon kans stå kvar och krama honom. Hon vill lite för mycket ha vår sympati och framstå som duktig. Det skaver. 

(Och vi kan tillägga att vi fick samma känsla när vi läste Skynda att älska av Alex Schulman. Vi är helt enkelt inte så förtjusta i författare/offentliga personer som har gjort en grej av att publicera sin familjs trauman för att få uppmärksamhet själva.)

Betyg: 3 av 5 (väldigt spridda betyg)

Nästa bok...

...blir Eufori av Elin Cullhed. 

Ha det fint.

Höllvikenfruarna

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

 

"En ömsint och ärlig skildring av livets slutskede" står det på bokomslaget. Och för en gångs skull så stämmer det ju faktiskt. Oftast är de där baksidetexterna lite random och väldigt kommersiella - vi har tidigare erfarenheter av att de inte alls stämmer med bokens innehåll. Men den här gången skriver vi alltså under. 

Moa är 19 år och har precis flyttat till Stockholm för att försöka bli skådespelare. Det är det enda hon vill, hon är besatt. Men man behöver ju försörja sig, så hon "hamnar" i en timanställning på ett äldreboende. Med inställningen att det är ju verkligen tillfälligt för EGENTLIGEN så är hon ju skådis. På riktigt. 

Som de mitt-i-livet-fruar vi är, kan vi med distans. mognad och erfarenhet känna igen oss i Moas livssituation. När man efter gymnasiet står där tom och ensam och hela världen är öppen men man har låst fast vid en dröm. Och man identifierar sig så hårt med denna enda bild av sig själv och hur det ska bli - att det är som tunnelseende. Det är väldigt bra beskrivet och Moas tankar och resonemang beskrivs precis så självcentrerat och naivt som det är för en nittonåring. 

Vi är imponerade av den resa vi får följa med på - hur vi som läsare får se Moas mognad gradvis, innan hon själv inser det vi ser genom hennes handlingar. Det är som att hon är så låst vid SIN verklighet att hon inte uppfattar delar av vad som händer runt om henne. Vi slås ändå av modet och drivet att ge upp sin trygga bakgrund och barndom och bara kasta sig ut i en främmande stad, helt utan vänner eller nätverk för att skapa sig ett nytt liv. Hon tycker att hon står ovanför alla andra och att det ju måste "synas" att hon är skådespelerska. Utan att avslöja för mycket så får hon ju lära sig ett och annat genom möten med både vårdpersonal och skådespelare - the hard way så att säga. Allt är inte som man kan tro. Det döljer sig både diamanter och kattguld bland personerna hon stöter på. 

En väldigt sympatisk och varm bok med många igenkänningar och bra diskussionsämnen för en bokklubb. En realistisk och varm insyn i äldrevårdens vardag - men det handlar ju egentligen om en ung människas utveckling och hur man lär sig att se sin omgivning och inte bara sig själv. 

Betyg: 3,8 av 5

Nästa bok... 

...blir Du är inte längre min dotter av Frida Boisen.

Allt väl

Höllvikenfruarna