Nästa bok...

...blir Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg.

Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald

Eva Sara om boken

Det här är en av mina favoritböcker. Jag läste den första gången när jag läste engelsk litteratur i Lund. Då gick vi igenom den grundligt och blev guidade genom det fantastiska språket med referenser till färger; "yellow cocktail music" eller "a dress in gas blue with lavendar beads".

Det är inte så mycket själva historien som skildringen av tiden, the roaring twenties, som lockar. Det känns verkligen som en generation vilsna personer som inte riktigt vet vart de ska ta vägen i livet. Som tonåringar fast med pengar... Dekadens, olycklig kärlek, miljöer från rikt östkustliv, ett mysterium och en inblick i en helt annan tid.

Jag tror att Baz Luhrman kommer att göra en helt fantastisk filmatisering av boken: ett litet smakprov finns här:

http://www.imdb.com/rg/s/4/title/tt1343092/#lb-vi2016125465

Betyg: 5 

Nästa bok...

...blir Den store Gatsby eller The Great Gatsby om man föredrar den på engelska. En klassiker från 20-talets Long Island/New York. Snart även aktuell som film med Leonardo di Caprio i huvudrollen och med kläder skapade av Ralph Lauren. Ralph Lauren skapade förresten kläderna till filmen från 70-talet också, med Robert Redford i huvudrollen.

På gensyn!

Tillrättalägganden - av Jonathan Franzen

Carina om boken

Ja, vad säger man om denna bok? Det tog ett tag för mig att komma in i den men sen ville jag inte att den skulle ta slut. Den är genomgående lätt melankolisk och så realistisk så det stundom gjorde ont. Vissa av relationerna gjorde mig fysiskt illamående med outtalade meningar och insinuerade …jamen säg vad ni menar för guds skull!!

Och mamma Enid… så uppoffrande och martyrisk, pratar konstant och upprepar tills man blir galen och hon undrar hela tiden vad andra tänker tycker och detta ständiga jämförande. Det finns många intressanta personligheter och relationer i boken som vävs samman på korsen och tvärsen, men vissa bara dyker up och återkommer aldrig mer. Till exempel Sylvia på båten, var tog hon vägen?

Jonathan Franzen är en väldigt bra berättare och jag kan verkligen rekommendera denna bok, bara ge den lite tid.

Betyg: 4

Eva Sara om boken

Jag är ledsen, men jag gav upp. Jag läste säkert en tredjedel men sedan gav jag upp. Det höll inte att läsa en kvart varje kväll - det hände för lite. Men eftersom Carina ovan tycker så bra om boken, ska jag göra ett försök till, om ett tag. Behöver en liten paus med något mer lättläst och lättsmält emellan. :)

En dåres försvarstal - av August Strindberg

Carina om boken

När läste jag Strindberg senast? Högstadiet kanske....av tvång... Och var detta en traumatisk upplevelse eftersom det var med en hel del bävan och ångest jag började läsa ’En dåres försvarstal’? Jag hade en föreställning om att det skulle bli en rätt tung och svårgenomträngligt högtravande läsning toppad med en rejäl dos av svensk melankoli. Min lärare i litteraturhistoria kan inte vara stolt över sin insats här ;-)

Det blev inte så... och även om jag inte blev helt och hållet gripen av boken så är det en väldigt intressant (och från Stringbergs perspektiv - sann) berättelse om fantastiska och märkliga personer och händelser under ett decennium. Kanske är det språket som gör att jag inte fångas? Det är vackert, beskrivande och poetsikt, men formellt formulerat jämfört med litteratur skriven i ”nutid”, det är ju 130 år sedan! Det är förmodligen en vanesak, men för mig infinner sig en liten känsla av opersonlighet och betraktande i och med detta, istället för inlevelse och medverkan.

Axels och Marias relation i boken verkar helt absurd och jag vet inte vem av dem som var mest störd, men det var helt klart inte en ’perfect match’. Båda två egoistiska divor och drama queens. Han – extremt konservativ och hämmad med en osund kvinnobild som gör honom till en svartsjuk romantiker som kanske helst hade älskat Maria på avstånd och varit mer nöjd med lidandet i detta och kunnat vältra sig i det. Och hon – manipulativ, otålig och med ett enormt stort behov av uppmärksamhet.

Betyg: 4

Eva Sara om boken

Jag har nog aldrig läst Strindberg i skolan. Inte vad jag kan komma ihåg i alla fall. Jag har dock sett Fröken Julie, Hemsöborna och faktiskt lite av En dåres försvarstal på TV, allt när jag var liten och under 1o år. Då tyckte jag att det var hemskt.

Men att läsa Strindberg var fantastiskt! Vilket språk! Vilket geni! Vilken galning! Helt overkligt - och fascinerande. Vilket storhetsvansinne att få för sig att skriva en hel bok till sitt eget försvar - vem är intresserad liksom? Och på franska dessutom. 

Jag fascineras av Maria och Axels relation - den känns modern och helt tidlös. Samma intrig hade passat i vilken TV-såpa som helst idag. Strindberg målar upp en bild av deras personligheter och tolkar deras mönster, rörelser och uttalanden på ett självrannsakande och smärtsamt öppet sätt. Det känns som han har helt rätt i alla sina betraktelser. Och vilka besatta människor de är! Han är helt galen av svartsjuka och vill tygla sin vackra hustru samtidigt som han är den som uppmuntrar henne till att frigöra sig och arbeta trots att hon är mor och gift. Hon blir galen av tristess och bakbundenhet och söker bekräftelse och provocerar fram den. Deras destruktiva förhållande är stormigt och oförståeligt. Och hela tiden känns de som moderna människor - fast i 1800-talet.

Fascinerande är också de vågade kärleksscenerna och hur Strindberg bekänner sig helt utlämnad till sin trånande kärlek till henne.  Och sedan föraktar han henne-. Hora/madonna-komplexet har väl sällan beskrivits så väl som här.

Jag är glad att jag läste boken, det var otroligt underhållande. Ett mästerverk. Så klart.

Betyg: 5
 

Nästa bok...

...blir två, eller tre om man så vill. Vi har sommarlov och läser därför "En dåres försvarstal" av August Strindberg, "Tillrättalägganden" av Jonathan Franzén, OCH en valfri Harlequinroman!

Trevlig sommar!
Höllvikenfruarna

Det bästa av allt - av Rona Jaffe

Eva Sara om boken

Det var fascinerande att läsa en bok som faktiskt är skriven PÅ 50-talet, inte OM 50-talet. Just nu är det så många andra influenser från den tiden; Mad Men, Niceville m. fl., men de är ju nyskrivna – som en betraktelse av perioden. Flera av mina favoritfilmer utspelar sig också då; Far From Heaven, The Hours, Mona Lisa Smile och Revolutionary Road.

Märkte man då att boken var skriven då och inte nu? Inte först. Jag tror i och för sig att den svenska översättningen är ny, och det gör att språket känns väldigt nutida. Men det finns drag av Harlequin-roman av den. Bara lite, och det tror jag är just skillnaden på hur man såg på romantik då och hur man ser på det idag. Även om detta är unga kvinnor som har en karriär, så är målet giftermål. Med Mr. Right. Ser klara paralleller med filmen ”Mona Lisas leende” med Julia Roberts. Men även hintar mot ”Sex & The City” med Carries jakt på Mr. Big.

Härlig läsning, lite drama, romantik och en förundran över hur det var att vara ung och arbeta i den stora staden. Då. Men kanske även idag?

Betyg: 4

Nästa bok...

...blir Det bästa av allt av Rona Jaffe. En femtiotalsklassiker om unga kvinnor som startar sina liv och karriärer i New York. Mad Men korsat med Sex & The City? :)

Underdog - av Torbjörn Flygt

Carina om boken

Vilken fin tidsskildring; ett välmålat porträtt av människor, miljöer, musik, relationer och känslor som man så väl känner igen sig i – både de behagliga och obehagliga – hur det var att växa upp och försöka att passa in och samtidigt finna sig själv under uppväxten och framförallt tonåren. Ibland kan man fundera på hur man tog sig igenom dessa år, och att det är så oerhört viktigt med en stabil plattform i sin familj och sina vänner. Och då kommer vi till Bodil… vilken kvinna! Biter ihop och kämpar, så klok och varm. Kärleken och respekten till mamma Bodil lyste genom hela boken.

Beskrivningen av relationer och känslor är så väldigt tydliga så dom nästan känns i kroppen – jag tänker bland annat på mammans komplicerade relation till sin bror och svägerska, författarens ambivalenta känslor till sina nyfunna rika vänner från Bellevue under gymnasietiden samt hans relation till den sorgliga människa han har till far.

Jag har bara upplevt Malmö som vuxen (från mitten av 90-talet och framåt), så att på detta sätt få ta del av 70- och 80-talets Malmö var jättespännande.

Betyg: 4

Eva Sara om boken

Det var andra gången jag läste boken, första gången var för cirka tio år sedan. Sedan dess har jag blivit tio år äldre (jo, faktiskt), fått barn, och befinner mig väl i en ganska vanlig och fånig ”middle age crisis”. Det gör att jag tog mig till boken på ett annat sätt den här gången. Jag tyckte mycket om boken förra gången, jag tyckte att det var fascinerande att få ta del av en ung pojkes uppväxt, är det sånt som pågår i deras värld, är det så de relaterar till sin mamma? Jag kommer ihåg att jag blev väldigt rörd av den fina bilden han målade upp av sin mamma. Den här gången läste jag med ännu större intresse, eftersom jag nu har en liten pojke som kommer att bli vuxen med mig som mamma. Tanken svindlar, men är ett faktum.

Jag tycker mycket om hans grepp; att plötsligt, då och då, ge sig ut på en svindlande snabb resa till nutid. Ofta i form av en odyssé genom kulturmönster såsom musik, samtalsämnen, kläder och boende – för att från detta tidsperspektiv se tillbaka på händelserna. Jag tycker också om hans lätta språk, hans fina beskrivning av känslostämningar och vad som egentligen pågår under samtal och rollspel. Jag kan verkligen se 70- och 80-talets Malmö framför mig. Jag gillar verkligen boken.

Betyg: 4+

Annika om boken

Jag tyckte om hans målande språk och beskrivningar av Malmös miljöer och omgivningar samt dåtidens (läs 70-tal) anda; även om jag inte är uppvuxen i Malmö kan jag känna igen mig i de olika situationerna som någon form av flashbacks hur det var att växa upp på "den tiden. Lite grabbig emellanåt men förståeligt då boken vilar på Johans berättelser.

Porträttet av Bodil var kärleksfullt och Johan och mamman hade en bra relation med tanke på hur han beskriver henne.Relationen med dottern var tidvis ansträngd på det sätt en mor-dotter i tonåren kan ha...

Som läsare tycker jag man kan skönja mammans kämparanda varvat med lite bitterhet såsom den ensamma mamman som stretade med sina barn med ekonomi, arbete och livspussel i övrigt med en frånvarande och svikare till pappa. Hon gjorde ju också en framgångsrik klassresa från fabriksarbetare till finansvärlden. Jag hade gärna velat komma innanför skinnet mer på mamman.

Jag tyckte att boken var lite seg initialt men sen fångade den mig snabbt; den var lättläst och underhållande!

Betyg: 4