Konferensen av Mats Strandberg

 

En skräckis. Eller - det var vad vi trodde att vi valde. Men der visade sig snarare vara en thriller med splatter-inslag. En välbyggd historia med coolt bygge av letrådar. Bra karaktärer - han gillar verkligen sina personer - och även om de är lite av stereotyper så vet man inte alls hur det ska gå och vilka som ska klara sig. Eller vet vi det egentligen innerst inne ändå kanske? 

Boken kan beskrivas som en motsvarighet till filmen From Dusk to Dawn av Quentin Tarantino - först verkar allt vanligt - kommunanställda som ska åka på konferens. Men sedan vänder det och dödandet börjar, och då börjar det rejält. Vi får se hur männsikor beter sig under press - olika flyktbeteenden och deras rätta jag visas. Det är fördelen med att det är en bok - vi får höra hur de tänker. Svårt att överföra till film. (Bokan har filmatiseras och kommer som film på Netflix under 2023.)

Det är så klart en läskig bok som man läser snabbt och med hög puls. Vi associerar både till Utöja och morden på Latinskolan i Malmö - det finns otäcka kopplingar till båda händelserna. Boken är skriven som en skräckfilm - mördaren dyker upp, försvinner, dyker upp försvinner om igen. Och så vidare. Annars är det som skiljer boken från en vanlig spännande thriller beskrivningarna av skadorna i detalj. Väldigt sceniskt. (Sade vi att den kommer som film?)

Nja - inget för oss kanske. Men hög puls fick vi i alla fall. 

Betyg: 2 av 5

Nästa bok...

...blir Haven som skiljer oss åt av Gill Thompson. 

1793 av Niklas Natt och Dag

Nej. Det var inte alla i gruppen som läste ut den här boken. Det är lika bra att säga det på en gång. Den är grym. Magstark. Grotesk. Onödigt grotesk kanske? "Jag slutade för jag ville inte veta mer om hur detta hade gått till, vem som hade gjort detta. Normalt sett drivs man av att vilja veta vad som har hänt, men det här var för äckligt." som en av oss sade. Andra i gruppen gav den högsta betyg. Trots det grymma och groteska. Men vi återkommer till det.

Vi är dock överens om att detta är en otroligt välskriven roman. Spännande historia, intressanta karaktärer och en skildring av 1700-talets Stockholm som är helt fantastisk. Deckare i historiska miljöer känns spännande och vi kommer säkert att få se mer av detta. Författaren måste ha lagt ner otroligt mycket research för beskrivningarna är väldigt målande och detaljrika. Och det gäller både  stadsmiljön, arkitekturen, karaktärerna, kläder och samhället i stort och smått. Viken tid han måste ha lagt ner på detta. Vilket intresse han måste ha. Man vill bara leta upp kartor över Stockhom nu och då och se alla platserna han pratar om. Och vilket språk! Det är så elegant. Och gediget. Det är stor skillnad mot t ex en Läckberg-roman som känns oerhört trivial i jämförelse.

Men hade han verkligen behövt göra den så bisarr och otäck? Frossa i lemlästning och sadistiska människor? Och varför gjorde han det? Enligt en intervju i SVTs Babel förklarar han det själv med att han varit fascinerad av skräck och skräckhistorier ända sedan han var liten. Han var väldigt rädd som barn och ett sätt att bota detta var att läsa de allra hemskaste berättelserna och sedan skriva egna. Vi som läste boken drar paralleller till Stephen King, filmen Seven och Saw.

Boken bygger på flera parallella stories som vävs tillsammans på ett mycket elegant sätt trots all brutalitet. Det är spännande hela tiden och små pusselbitar läggs ut hela tiden som verkligen driver historien framåt. Smart drag med flera sympatiska personer som man får följa, och man hoppas verkligen att det ska gå bra för dem. Att de unga, naiva personerna ska klara sig undan den allmänna misären och grymheten.

Och de sista meningarna i boken är geniala. Hur de refererar tillbaka till ett stycke tidigare i boken som handlar om vargar med blodiga käftar. Lägg märke till det när ni läser den.

Betyg: en stark 4

Nästa bok blir...
...Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.

God läsning önskar
Höllvikenfruarna