Efter att ganska nyligen ha läst Silvia Avallones bok Stål så slängdes vi alltså in i två unga italienskors liv igen. Men den här gången i Neapel och på femtiotalet. Böckerna påminner mycket om varandra, och temat om vem som får möjlighet att gå vidare och vem som blir kvar i barndomens arbetarkvarter. Den sorglösa barndomen som sakta övergår till ungdomsår och definition av personligheter och drömmar. Och som leder till så olika framtid för Elena och Lina.
Vilka barn är det som lyckas och är det uthållighet snarare än intelligens som belönas idag? Lina framstår som den starka, den som är blixtrande intelligent och som kan applicera sin intelligens på vad som helst och därefter behärska det till synes utan ansträngning. Elenas styrka är uthålligheten, hon har grit, hon orkar, står ut. Hon har öga för spelet och vad som anses som bra, hon har fliten, kan lägga in timmarna som krävs. Medan Lina sveper in snabbt och stort men sedan lämnar snabbt när hon konstaterat att hon behärskar det. Eller tvingas hon lämna det? Är det för att hon förstår att det inte är lönt, att hon aldrig kommer att få fortsätta som hon ger upp?
De är smarta på olika sätt och de utnyttjar varandra. Lina styr och ställer och ser till att få det hon vill ha, men hon är beroende av Elena för att få input från hennes värld när hon kan/får läsa vidare. Skillnaden är att bara den ena får möjligheten att ta sig vidare (studera), den andra får inte men gör det bästa av situationen (gifter sig rikt). Vi diskuterade även hur tjejer jobbar med statusmarkeringar i ungdomen. För killar är det kanske genom idrott, mod, pengar, slagsmål. Men för tjejer är det kanske mer subtilt - vem vågar gå längst, vem är först med att introducera något? Och Lina och Elena verkar ju indragna i något slags spel om vem som vågar, vem som kommer längst, de trissar varandra hela tiden.
Det som också slår oss är vilken otrolig lojalitet det finns mot kvarteret. Det är både en slags social trygghet men även kontroll som begränsar deras liv. Det är svårt att slita sig därifrån och Elena slits mellan detta och framtidens möjligheter. Detta är nog också något som skiljer sig mycket mellan Sverige och övriga Europa - den unikt starka individualismen och friheten/självständigheten vi har i vårt samhälle. Vi har höga förväntningar på vad "samhället" ska ställa upp med vad gäller t ex barnomsorg och åldringsvård. Vilket ansvar har man egentligen att själv bygga upp sitt skyddsnät?
Intressanta diskussioner, intressant bok. Flera av oss har redan påbörjat bok två och tre i denna romankvartett om de två väninnorna från Neapel.
Betyg: från 3 till stark 4
Nästa bok...
...blir Jag lät dig gå av Clare Mackintosh
.jpg)
.jpg)
