Ett djävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer

En hajpad bok. Med ALL rätt! Alla borde läsa den - vi förstår att den vann Augustpriset 2017. Varför har vi inte vetat mer om Ester Blenda innan. Hur kan en sådan person glömmas bort?

Men det är inte bara det som berör. Boken är skriven på ett väldigt bra sätt - inte dramatiserad men nästan. Utifrån kort och filmer kan Bremmer beskriva Ester Blendas liv och äventyr så levande så att det känns som om man är där. Hennes tolkning blir levande - en trovärdig tolkning av hur det kan ha varit. Stilen känns igen från bland annat I skuggan av ett brott av Helena Henschen och Expeditionen av Bea Uusma. Ett lyckat grepp för historiedokumentärer och biografier. De av oss som lyssnade på ljudbok känner sig dock lite snuvade på bilderna. De berikar den tryckta utgåvan.

Men åter till hur hon kunde glömmas bort? Hon var ju oerhört populär och spridd, och umgicks med eliten i Stockholm i början av 1900-talet. Hon skrev tre populära barn- och ungdomsböcker och allt detta föll i glömska. Är det för att hon drabbades av alkoholism och dålig hälsa - var framgången så skör? Eller är det för att hon var just kvinna och vid den tiden?

Vi lider med Ester Blenda i boken. Vi lider med henne när vi ser hennes rastlöshet och hur dåligt hon mår. Vilken skillnad om hon hade levt idag. Eller? Varför mår begåvade människor så ofta dåligt? Nu hjälpte det ju verkligen inte att hon inte kunde leva ut sin kärlek - hon verkar ha varit helt beroende av sin bror och sin familj. Hon återkommer ständigt till dem. Och de ställde upp och beskyddade.

Men det här ständiga sökandet efter kickar - det gör en människa svår att leva med. Idag hade hon säkerligen diagnosticerats med någon ADHD-relaterad sjukdom. Som går att leva med när man är ung, men som blir svårare ju äldre man blir.

Det är svårt att greppa hur länge sedan detta var. Hur otroligt tidigt hon var ute. Kvinnor hade inte ens rösträtt. Hur var det att leva bland det och försöka göra sig en karriär? Och hur galna saker gjorde hon  inte? Det är svårt att förstå. Vi är tacksamma för att få ha gjort bekantskap med Ester Blenda, med en bit av det tidiga 1900-talets historia i Sverige. Snyggt levererat av Bremmer.

Betyg: Stark fyra

Nästa bok blir...
...Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri.

Höllvikenfruarna

RÖK av Dan Vyleta

Det är lika bra att vara tydliga direkt - det här var inte alls den sortens bok vi trodde det skulle vara. Vi gick på den kommersiella beskrivningen på omslaget: "...Rök fyller luckan efter Harry Potter och Philip Pullmans Guldkompassen." Referenser ges till Dickens och "...Rök är en beroendeframkallande kombination av thriller, fantasy och historisk roman med en nypa skräck."

Det lät ju bra, men boken lever väl inte riktigt upp till det. Några av oss orkade inte ens läsa ut den. Tyvärr ett ganska förutsägande språk med en massa onödiga ord och beskrivningar. Nästan lite högtravande och gammeldags skrivet. Lite... pretentiöst. Och knappast "en nypa skräck".  Och absolut inte Harry Potter - det handlar om två skolpojkar och en flicka om det skulle påminna om Harry Potter.

En väldigt lång bok med många ord som handlar om kampen mot det smutsiga, mot ondska och åtrå som materialiseras i form av rök från kroppen. De som ryker är dåliga människor. De som lyckas bemästra röken blir herremän - de som ger sig hän eller som är skrupelfria kommer ingenstans. Och så en misstanke om att det finns ett botemedel. Som ju blir oerhört värdefullt. Jakt på det och lite onda och goda människor på vägen och de tre ungdomarna som letar sanningen. Kunde varit spännande men blev lite tjatigt och för komplicerat.

Men kanske undervärderade vi boken ändå. För i författarens tack nämns tankar kring Dickens och att detta är en bok om nutiden, en reflektion av oss själva och att den till viss del kan uppfattas som politisk. Då började vi se den ur en annan synvinkel - som en metafor för något annat - något djupare. En lite intressant tanke kring synd och moral och vad som skulle kunna hända om den stora massan släpptes lös och fick ta över det som få rika besitter, rättfärdigar och kontrollerar just genom att förmedla tankar om moral och etik. Rätt och fel. Det kanske fanns ett korn av något intressant här ändå. Men det skulle man haft med sig i början av boken - den såldes in som något annat och fick då ingen chans.

Betyg: 2 (knappt)

Nästa bok blir...
...Ett djävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer.

Höllvikenfruarna

Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Oj, vad många känslor denna bok skapar; tumult, maktlöshet, relationer som går till spillo... Vilken omtumlande upplevelse. Man måste läsa sakta. Vem är det som pratar nu? Det är komplicerat uppbyggt. Och ur ett barns perspektiv. Vad är sant - vad är upplevelse? Är huvudpersonen översmart eller lever i en egen värld?

Skruvade verklighetsuppfattningar och väldigt märkliga personer förekommer i denna bok. Man läser nästan med gapande mun. Ett besök i en 9-årings hjärna, hur han uppfattar allt som händer runt om honom. I en katastrofsituation. Och just därför kan inte vi förstå. Inte allt. Vi kan ana och försöka förstå vad det beror på. Men har vi alla pusselbitarna?

WTC. 9-11. Så många som upplevde det - både där på Manhattan men även genom TV-skärmar och webbsidor över hela världen. Hur hanterar ett barn detta? Det går ju inte att undkomma - det måste ju varit på skärmar och i tidningar överallt. Man har i efterhand sagt att många barn mådde väldigt dåligt av all exponering av händelsen. Tänk då om man förlorat sin pappa i denna extremt extrema hädelse...

Boken är skriven på ett mycket speciellt sätt. Man hoppar fram och tillbaka i historien, mellan pojkens berättelse och farmorns och farfarns. Sidorna är utformade på väldigt speciella sätt både med typografi och bilder och allt detta bidrar till förvirringen och mystiken. Är den här pojken en vanlig pojke? Eller har han någon diagnos? Eller är han i chock?

Och så är det alla genialiska trådar som hänger ihop - som gör att man drivs från sida till sida med känslan av att något nytt väntar runt hörnet för man vill förstå, man vill få nästa nyckel, nästa ledtråd. Det är oerhört skickligt skrivet. Till synes helt rörigt och osammanhängande - men med en röd tråd som långsamt träder fram mer och mer.

En bok som stannar hos en. En sorglig och stark bok - och väldigt originell. Ett lustigt sammanträffande var att en av oss helt ovetandes nämnde att boken påminner om en bok av författarinnan Nicole Krauss: Kärlekens historia. Nicole Krauss var tidigare gift med Jonathan Safran Foer...

Boken finns som film - men ärligt talat förstår vi inte riktigt hur man skulle kunna överföra den här läsupplevelsen till vita duken. Men det kanske går, ingen av oss har sett filmen.

Betyg: 4 (lite spridda betyg i gruppen)

Nästa bok...
...blir RÖK av Dan Vyleta.

Höllvikenfruarna

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Först en ursäkt. Redovisningen av våra böcker har legat nere hela våren på grund av hög arbetsbelastning. Vi ber om ursäkt för detta. Vi har träffats och vi har läst böcker - men vi har inte hunnit uppdatera det här på bloggen. Nu kommer alla på en gång istället. Vi lovar bot och bättring under hösten. :)

En Nobelpristagare. Vi har inte för vana att alltid läsa årets pristagare men i år kände vi för det.  Vi valde Never let me go - utgiven 2005 första gången. Så den har några år på nacken.

Det är en dystopisk berättelse i samma genre som A Handmaid's tale - en framtid som handlar om mänsklighetens överlevnad och de saker som kan hända då. Hur människors uppfattning om moral och etik kan förändras under ett hot.

*SPOILER ALERT* - en hel del detaljer som vi pratar om avslöjas efterhand i boken, om du inte vill gå miste om detta bör du sluta nu och hoppa till betyget längst ner.
Just den här boken är skriven efter genmanipuleringens och kloningens genombrott och det är en bisarr, skrämmande berättelse. En avskalad, isolerad värld för en grupp barn och ungdomar. De har inte en aning om vad som händer utanför. Det tar ett tag innan man får en känsla för vilken tidsålder det är eftersom det i stort sett inte finns några saker och kläder knappt beskrivs. Och även när de blir vuxna och ska lämna skolan verkar de leva isolerat och i öar. De är verkligen annorlunda och de är inte till för att integreras i samhället. Det är obehagligt innan man förstår vad det hela går ut på. Och passiviteten och accepterandet av det öde som är deras.

I filmen som finns är det lite tydligare att de är livegna slavar som tillhör en myndighet/institution genom att hela tiden checka in. Detta är inte lika tydligt i boken - där förundras man mer över att de fortsätter att leva efter sitt öde även efter skolan. Skolan som är en stort experiment, där man försöker ge barnen en "normal" uppväxt och utbildning med kreativa uppgifter - något som man egentligen inte hade behövt kosta på dem pga deras användningsområde. Samtidigt är detta ju ungdomar som fungerar som ungdomar gör - beroende på omgivningen. Lite som Flugornas herre. Lämna dem ensamma och instinkter och drifter sätts i spel.

Just spelet mellan huvudpersonen och hennes väninna var intressant och vi drog paralleller till Elena Ferrantes böcker om väninnorna från Neapel och hur en ofta är dominerande och genomrutten men som spelar på beroendet hela tiden. Annars känns det att boken har några år på nacken, genmanipulering känns inte lika skrämmande och nytt idag. Eller?.. Vi tänkte även på Karin Boyes Kallocain som vi läste tidigare - hur man kan ta ett nytt samhällsfenomen inom vetenskapen och tolka det in absurdum. Frågan är om tanken är kommersiell eller filosofisk? Sara Danius har sagt så här om Ishiguro:

"Han är lite grann som en blandning mellan Jane Austens sedekomedier och Franz Kafkas absurdism. Blandar man det här lite grann – inte mycket – har man Ishiguro i ett nötskal."

Betyg:
Akademiskt hantverksbetyg: 5
Läsupplevelse: 3 (den kändes lite omodern)

Nästa bok...
...blir Extremt hög och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Höllvikenfruarna