Moa är 19 år och har precis flyttat till Stockholm för att försöka bli skådespelare. Det är det enda hon vill, hon är besatt. Men man behöver ju försörja sig, så hon "hamnar" i en timanställning på ett äldreboende. Med inställningen att det är ju verkligen tillfälligt för EGENTLIGEN så är hon ju skådis. På riktigt.
Som de mitt-i-livet-fruar vi är, kan vi med distans. mognad och erfarenhet känna igen oss i Moas livssituation. När man efter gymnasiet står där tom och ensam och hela världen är öppen men man har låst fast vid en dröm. Och man identifierar sig så hårt med denna enda bild av sig själv och hur det ska bli - att det är som tunnelseende. Det är väldigt bra beskrivet och Moas tankar och resonemang beskrivs precis så självcentrerat och naivt som det är för en nittonåring.
Vi är imponerade av den resa vi får följa med på - hur vi som läsare får se Moas mognad gradvis, innan hon själv inser det vi ser genom hennes handlingar. Det är som att hon är så låst vid SIN verklighet att hon inte uppfattar delar av vad som händer runt om henne. Vi slås ändå av modet och drivet att ge upp sin trygga bakgrund och barndom och bara kasta sig ut i en främmande stad, helt utan vänner eller nätverk för att skapa sig ett nytt liv. Hon tycker att hon står ovanför alla andra och att det ju måste "synas" att hon är skådespelerska. Utan att avslöja för mycket så får hon ju lära sig ett och annat genom möten med både vårdpersonal och skådespelare - the hard way så att säga. Allt är inte som man kan tro. Det döljer sig både diamanter och kattguld bland personerna hon stöter på.
En väldigt sympatisk och varm bok med många igenkänningar och bra diskussionsämnen för en bokklubb. En realistisk och varm insyn i äldrevårdens vardag - men det handlar ju egentligen om en ung människas utveckling och hur man lär sig att se sin omgivning och inte bara sig själv.
Betyg: 3,8 av 5
Nästa bok...
...blir Du är inte längre min dotter av Frida Boisen.
Allt väl
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar