Syskonen av Tessa Hadley

Detta är en engelsk bok vars originaltitel The Past faktiskt ger boken en dimension till. Den handlar om en grupp syskon som träffas under några sommarveckor i huset på landsbygden som de vuxit upp i. De ska bestämma om de ska sälja eller behålla, och väl på plats med barn, styvbarn, respektive och icke-existeande respektive så bubblar barndomens minnen upp. Samtidigt som de nya barnen upplever huset och omgivningarna på egen hand.

Vi var lite oense om den här boken. Vi diskuterade hur viktigt själva läsupplevelsen är för oss. Och den är väldigt viktig för flera av oss, vilket i realiteten innebär att en bok kan vara välskriven, intelligent och av hög kvalitet - men om läsupplevelsen uteblir så blir betyget lägre. Och här hade vi den situationen.

Boken handlar om syskonrelationer, föräldrarelationer samt hur man uppfattar omvärlden som barn. Och det sista får man som läsare både genom minnen från de vuxna syskonen, och i nutid genom syskonens nuvarande barn. Syskonrelationerna beskrivs väldigt fint - hur man kan svänga mellan att vara jättetighta när man utsätts för yttre påfrestningar, och samtidigt otroligt olika som individer och liksom fast i sina syskonroller. Och barnens upplevelser beskrivs fantastiskt bra, hur de inte förstår allt de ser, men ändå gör medvetna val om att inte berätta eller att ljuga om saker. Och det får förstås konsekvenser i slutändan.

Det är väldigt engelskt och finmejslade porträtt, fina beskrivningar av natur och miljö. Men ändå lite mellanmjölk. Inte riktigt engagerande. Eller har vi i bokklubben blivit ovana vid normaliteten? Jagar vi läskickar och extrema upplevelser så att vi missar de mer subtila bidragen? Något att tänka på när och hur man läser en bok framöver kanske?

Vi inför nu ett nytt betygssystem med ett medeltal av vårt sammanlagda betyg. Den här gången blev det:

Betyg: 3,6 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir klassikern Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn.

Vi ses i november!
Härliga hösthälsningar
Höllvikenfruarna

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Först en ursäkt för det långa uppehållet. Det gottgör vi genom att komma med TVÅ recensioner på kort tid istället!

Men vi börjar med De polyglotta älskarna.  Mycket intressant upplägg med tre karaktärer som hänger ihop, men det tar ett tag innan man förstår hur. Vi som lyssnade på ljudboken gillade att det var tre olika skådespelare som läste de olika delarna av boken.

Tre udda karaktärer, lite trasiga. Annorlunda. Långt i från perfekta. Men vi gillade de djupa beskrivningarna av dem, berättartekniken var behaglig och tilltalande. Inte känslomässigt engagerande, man identifierar sig inte med personerna. De är lite läskiga och annorlunda. Och den manliga huvudrollen - som håller ihop de tre historierna - vem ska han vara?

Så vad vill författaren egentligen? Kanske skriva ner och förlöjliga den manliga delen av författarkåren?  Visa hur han kan bli förnedrad, precis som han förnedrar kvinnor. Det blir många absurda scener och referenser för litteraturkunniga som nog går oss lite förbi.

Vi imponeras dock av det tekniska hantverket i boken. Vilka detaljer delar man tidigt för att ana ett sammanhang och hur väver man ihop slutet. Eller? Vi var inte riktigt överens om hur den slutade. Åkte hon ner till Italien?..

Väldigt snyggt omslag! Men konstig baksidetext som inte riktigt stämmer med innehållet.

Betyg: 4 Tekniskt sett en fyra, men splittrade åsikter

Nästa bok...
...blir Syskonen av Tessa Hadley.

Hälsningar
Höllvikenfruarna

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

O la la vilken härlig fransk deckare! Den här gillade vi verkligen. Språket, flytet, den intellektuella nivån och så att den utspelar sig i Paris. Det kändes verkligen som man var i Paris. Men när? Alla fick en känsla av att berättelsen är tidlös. När ska man placera den i tiden? Femtiotal? Nutid? Det finns inget som avslöjar detta. Inga mobiltelefoner nämns, inga rättsmedicinska experter, inga sökningar i register eller datorer. Men så var det en av oss som tittade lite extra och då nämns 1990 som dateringen av en tidningsartikel. Och Fred Vargas har skrivit många böcker om kommisarie Adamsberg, detta är den första som utkom redan 1996. Men det känns som sagt inte alls.

Den känns alltså mycket fransk - inte bara för att den utspelar sig i Paris. Karaktärerna känns franska, språket känns franskt, handlingen känns fransk, brottet känns franskt. Ja, ni hör ju. Det är finess och hög klass. Alla har ett motiv och ingenting sker av en slump. Lite grann som hos Agatha Christie. Och huvudpersonen påminner nästan också lite om en av Christies hjärnor. Adamsberg tänker och klurar - och först i slutet får vi veta vad han tänker och då blir lösningen biljant. Och överraskande.

Rekommenderas för deckarälskare och frankofiler!

(En av oss har redan beställt följande del i serien, och en av oss hade ovetandes läst en av de senare böckerna för flera år sedan - Budbäraren.  Den rekommenderas också, handlar om en galning som försöker återskapa pesten genom att smitta folk med loppor...)

Betyg: 4+

Nästa bok...
...blir De polygotta älskarna av Lina Wolff.

Men det blir först efter sommaren. Ha en underbar boksommar med massor av läsning. Följ oss gärna på Instagram - @hollvikenfruar - så kanske det kommer lite boktips innan dess!
Höllvikenfruarna

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Det här är en väldigt behaglig bok att läsa. Man läser lätt vidare och vidare, språket flödar, beskrivningarna är huvudpersonens tankar och känslor är fint och varsamt beskrivna. Man läser vidare och vidare men man kommer ingenstans. Man kommer till slutet och får inget svar. Det känns lite snopet men ändå bra på något sätt. Det är helt okej.

Hela boken är en uppgörelse. Man anar men får inte riktigt veta, fast egentligen förstår man ju. Likaså huvudpersonen. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden, korta glimtar här och var. Lite så som det känns inifrån. Reflektioner över livet och vad som hände egentligen. Är det för att hon kan stänga av som hon kommer vidare? För att de anade hemskheterna är för svåra att leva med? Stängs en dörr öppnas en annan?

En bok att läsa om, långsamt, när man har gott om tid. Det känns som om det var mycket dolt i det hon berättade. Vissa likheter med Helena Ferrantes böcker finns - det krassa, osentimentala återgivandet av vad som hänt i livet. Men vi hade skrivit en ny baksidestext. För den stämmer dåligt med bokens innehåll. Och översättningen till svenska kändes lite konstig ibland - vi tror att på originalspråk (engelska) blir vissa av orden väldigt laddade med social tillhörighet och detta blir lost in translation.

Kort och gott - kul att läsa en annorlunda bok. Och den tål att läsas om.

Betyg: 4

Nästa bok...
...blir Cirkeltecknaren av Fred Vargas. En deckare i Parismiljö!

Vi ses! Ut och läs i vårsolen!
Höllvikenfruarna

1793 av Niklas Natt och Dag

Nej. Det var inte alla i gruppen som läste ut den här boken. Det är lika bra att säga det på en gång. Den är grym. Magstark. Grotesk. Onödigt grotesk kanske? "Jag slutade för jag ville inte veta mer om hur detta hade gått till, vem som hade gjort detta. Normalt sett drivs man av att vilja veta vad som har hänt, men det här var för äckligt." som en av oss sade. Andra i gruppen gav den högsta betyg. Trots det grymma och groteska. Men vi återkommer till det.

Vi är dock överens om att detta är en otroligt välskriven roman. Spännande historia, intressanta karaktärer och en skildring av 1700-talets Stockholm som är helt fantastisk. Deckare i historiska miljöer känns spännande och vi kommer säkert att få se mer av detta. Författaren måste ha lagt ner otroligt mycket research för beskrivningarna är väldigt målande och detaljrika. Och det gäller både  stadsmiljön, arkitekturen, karaktärerna, kläder och samhället i stort och smått. Viken tid han måste ha lagt ner på detta. Vilket intresse han måste ha. Man vill bara leta upp kartor över Stockhom nu och då och se alla platserna han pratar om. Och vilket språk! Det är så elegant. Och gediget. Det är stor skillnad mot t ex en Läckberg-roman som känns oerhört trivial i jämförelse.

Men hade han verkligen behövt göra den så bisarr och otäck? Frossa i lemlästning och sadistiska människor? Och varför gjorde han det? Enligt en intervju i SVTs Babel förklarar han det själv med att han varit fascinerad av skräck och skräckhistorier ända sedan han var liten. Han var väldigt rädd som barn och ett sätt att bota detta var att läsa de allra hemskaste berättelserna och sedan skriva egna. Vi som läste boken drar paralleller till Stephen King, filmen Seven och Saw.

Boken bygger på flera parallella stories som vävs tillsammans på ett mycket elegant sätt trots all brutalitet. Det är spännande hela tiden och små pusselbitar läggs ut hela tiden som verkligen driver historien framåt. Smart drag med flera sympatiska personer som man får följa, och man hoppas verkligen att det ska gå bra för dem. Att de unga, naiva personerna ska klara sig undan den allmänna misären och grymheten.

Och de sista meningarna i boken är geniala. Hur de refererar tillbaka till ett stycke tidigare i boken som handlar om vargar med blodiga käftar. Lägg märke till det när ni läser den.

Betyg: en stark 4

Nästa bok blir...
...Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.

God läsning önskar
Höllvikenfruarna

Mödrarnas söndag av Graham Swift

Ta en vacker vårdag på ett vackert gods i 1920-talets England. Ett möte och händelser som formar ett helt liv. Och som en 100-årig kvinna återberättar. 80 år har hon levt utifrån händelserna denna dag. Hon har skrivit sin egen historia. Samtidigt blir den ett exempel på hur samhället förändras under 1900-talet och frigörelsen av kvinnor och arbetarklass och förhållandet till den besuttna överklassen.

Några av oss läste den här boken på svenska, några på engelska (Mothering Sunday). Oavsett vilket språk är vi överens om att det är en liten pralin med fantastiskt böljande och flytande språk. Att växla mellan dåtid (1920-talet) och nutid ger dynamik och driver nyfikenhet.

Vi diskuterade denna bok ingående. Så mycket läsaren lämnas att tolka själv. Eller? Vi hade alla läst den lite olika. Vad är det huvudpersonen berättar egentligen? Hon är en o-nostalgisk observatör den där dagen - som ser vad alla gör. Som rör sig fritt mellan klasser och seder. Hon har inget arv, hon är föräldralös - hon ska inte besöka någon mor. Och just därför kan hon befinna sig i ett mellanrum. Hon styr själv. Hon har friheten att besöka vem hon vill. Fastän hon är tjänsteflicka. Hon är en smart flicka och hon har inget att förlora. Sättet hon beskrivs på - hur frimodigt hon ligger utsträckt naken där i sängen och bara betraktar mannen som går runt. Låter honom prata på. Hur hon oförskräckt går naken genom ett helt öde hus. Det är märkligt och speciellt. Lite för märkligt och inte trovärdigt resonerar några av oss. Skulle en kvinnlig författare skriva en sådan här historia?

Att så mycket kan rymmas i en så pass kort bok. Den är nästan skriven som en novell - alla detaljer och tankar kring en enda dag. Och vilka konsekvenser detta kan få för en enskild människa. Vi som ger lägre betyg är skeptiska. Vi som ger högt betyg vill läsa mer av Swift.

Betyg: från 3 till 4+

Nästa bok...
...blir 1793 av Niklas Natt och Dag.

Höllvikenfruarna

Harry Quebert som TV-serie!

Ett litet tips. Boken Sanningen om fallet Harry Quebert har blivit en TV-serie i tio avsnitt och finns på C More, se den! The truth about the Harry Quebert affair.

"Amerikansk dramathrillerserie om den berömde författaren Harry Quebert (Patrick Dempsey) som blir misstänkt för mord när en ung kvinna, försvunnen sedan 33 år tillbaka, hittas begravd i hans trädgård. Misstankarna mot författaren växer när delar av hans gamla manus hittas bland likresterna. "The truth about the Harry Quebert affair" baseras på Joël Dickers bästsäljande bok med samma namn."

Eller läs boken - den är ännu bättre. :) En liten recension hittar du här.

Enjoy!
Höllvikenfruarna

Den svavelgula himlen av Kjell Westö

En bok av en finlandssvensk författare som få av oss läst tidigare. Spännande. En av oss har läst flera av hans böcker och säger att det finns en tråd emellan dem och att ju fler man läser desto bättre blir de.

Det är lite spridda åsikter kring boken. Vackert och flytande språk är vi överens om. Och vackra miljöskildringar. Bara att komma på ett begrepp som "svavelgul himmel" - färgen på himlen precis innan det blir mörkt på sommaren - är imponerande och känns fräscht. Vackra beskrivningar utan att för den delen överdriva eller romantisera för mycket. Det känns verkligen som om man varit på besök i Helsingfors och i skärgården utanför.

Själva berättelsen och huvudpersonen har vi en lite splittrad bild kring. Vad är det han vill ha sagt egentligen? Vad går boken ut på? Finns det någon sensmoral? Vi har ju läst några böcker nu där huvudpersonen är någon som hänger på, som anpassar sig, som cirklar runt andra mer dynamiska personer. Man kan nästan säga att detta är en manlig, nordisk variant på Elena Ferrantes Neapelserie. En huvudperson som inte kan släppa den fascinerande vännen/väninnan och som utan den personen inte hade kunnat förverkliga sig själv och göra sig en akademisk karriär som författare. Eller..?

Någon av oss drar även parallellen till generationsromaner som Jack av Ulf Lundell. Det manliga sökandet efter ett varför och ett ursprung till hur man har formats som vuxen person och en slags sentimentalitet och romantisk bild av barndomen och sina första förälskelser. Kanske.

Det är en ärlig och självrannsakande bild av en man och hans relationer med sina barndomsvänner parallellt med beskrivningen av fascinationen av en uppsatt familj och hur även denna drabbas av samma händelser i livet som vem som helst. Huvudpersonen blir en distanserad åskådare på samma gång som han blir en del av de här personernas liv. Men han kretsar runt dem och kommer tillbaka gång på gång - han fäster aldrig. Han gifter sig aldrig, han får inga barn - men han kommer tillbaka till de två kvinnorna gång på gång. Lika så med sina manliga vänner. Han är skuggan. Och han inser det och försöker förstå vad det är som har format honom.

En vackert berättade berättelse om ett liv - vilket liv som helst faktiskt. När man ser tillbaka på det, varför blev det som det blev? Om man hade vetat det man vet nu för tjugo år sedan - hade det ändrat något? Boken väcker tankar helt klart. Men lite för lågmäld för någras smak.

Betyg: 3

Nästa bok blir...
...Mödrarnas söndag av Graham Swift. I slutet av januari recenserar vi den.

God fortsättning!
Höllvikenfruarna