Vi diskuterade om det finns någon röd tråd mellan berättelserna - om det är samma person som återkommer på olika sätt (två av novellerna har ett samband) men vi tror inte det. Men det finns ett personlighetsdrag som på något sätt känns igen i alla, som att vi får betrakta alla på samma sätt genom författarens sätt att återge historierna.
Språket är väldigt fint, lugnt och väldigt norrländskt. Inte ålderdomligt eller dialektalt på ett förutsägbart sätt - det är snarare ett väldigt modernt språk - men ändå ett norrländskt sätt att uttrycka sig. Kort och fåordigt kanske?
Hon skriver så enkelt och vardagligt men ändå stort. Om det allvarsamma, om kärleken, om livet som händer, om hur en händelse kan leda till något annat. Slump eller inte - men alla novellerna handlar om förändring. Något händer och sedan är inget sig likt igen - antingen början på en resa eller avslut på en period. Att bryta ett mönster genom ett oväntat, främmande inslag. Boken är samtidigt rolig och dråplig, det är här och nu och en inblick i unga människors försök i livet. Efter varje berättelse vill man stänga boken, andas djupt och bara njuta av vad man varit med om. Ofta med ett leende på läpparna - ofta med en känsla av igenkänning.
I den inledande berättelsen "Bekräftaren" märks det att författaren studerat psykologi - en väldigt intressant historia om hur människor vill bekräftade - inte nödvändigtvis sedda av alla - bara man kan få bekräftelse av någon blir man nöjd. Och kanske är det den röda tråden och kopplingen till titeln - i varje historia finns det någon som ser, någon som bekräftar. Och det har all betydelse för fortsättningen.
Betyg: 4,7 av 5. Ett högt betyg - men välmotiverat.
Nästa bok...
...blir Vuxna människor av Marie Aubert
Håll ut, håll avstånd och läs i massor! Sköt om er.
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
