Pow wow av Tommy Orange

En bok om USAs ursprungsbefolkning och arvet som sätter outplånliga spår i generation efter generation. Om ett kollektivt trauma som ingen orkar ta sig ur. De har burit på det i generationer och tar sig bara inte ur det. De befinner sig i ett Dantes inferno, en ond cirkel med övergrepp, misshandel, alkoholism och drogberoende - generation från generation. Hur svårt kan det vara att bli en del av samhället? Om man betänker att just grunden för det samhället baseras på massmord, massaker och marginalisering och isolering av en hel befolkning? Blir det lättare att förstå då? Det blir absurt i alla fall.

Och försöken att hålla liv i de gamla traditionerna och sederna. Hjälper det eller gör det att man inte tar sig vidare? Andligheten finns där men är trasig - det går inte att hela. Något är vägen, något är trasigt. Det är som en förbannelse - som att "urban indians" eller cityindianer har tappat kontakten med naturen och därför straffas. De hittar inte tillbaka till sin stolthet. Eller tillåts kanske inte?

Vad har vi för ansvar gentemot de olika ursprungsbefolkningar som vi trängt undan genom våra erövringar av kontinenter i frihetens, demokratins och religionens namn? Det är lätt att få en knut i magen. Och det finns fler paralleller - samer i norra Sverige. aboriginer i Australien och maorier i Nya Zeeland. Vi kom att tänka på filmen Krigarens själ från mitten av nittiotalet - en film om ursprungsbefolkningen i just Nya Zeeland och om hur en utsatt familj försöker överleva och komma vidare trots dåliga odds. Och att det lösningen kan finnas i att söka sina rötter och hitta sin styrka där.

man får följa ett antal personer vars öden sammanstrålar och beseglas, allt från unga människor som precis börjat forma sig själva till den äldre generationen som rannsakar sig själva. Det är oerhört starkt. Och mörkt. Och ändå skrivet på ett tragikomiskt sätt med en distans och en skärpa eller nästan ironi som gör boken väldigt intressant och skarp. En skärpa som man inte kan värja sig emot. Den berör.

En intressant iakttagelse är att originaltiteln är There There som anspelar på ett citat av Gertrude Stein som kommer från Oakland, där boken utspelar sig.

""Vet du vad Gertrude Stein sa om Oakland?" säger Rob. Dene skakar på huvudet, fastän han vet, fastän han googlade citat om Oakland när han gjorde research inför projektet. Han vet vad Rob tänker säga. "Det finns inte där där", liksom viskar han, med ett stort idiotiskt leende som får Dene att vilja ge honom en smäll på käften. Dene känner för att säga att han har läst citatet i dess ursprungliga sammanhang, i Allas självbiografi, och att det handlar om att platsen där Stein växte upp i Oakland hade förändrats så mycket, att det hade byggts så mycket där att barndomens där var borta, att det inte fanns något där längre. Dene känner för att säga till honom att samma sak hände ursprungsbefolkningen, vill förklara att han och Rob inte har detta gemensamt, att Dene är infödd; född och uppfunnen i Oakland, från Oakland. Rob har antagligen inte tänkt närmare på citatet, har antagligen bara tagit det han själv vill från det. [---] 

Det är ett viktigt citat för för Dene. Detta där där. Han har inte läst något annat av Gertrude Stein, men det får honom att tänka på ursprungsbefolkningen i ett land, på en kontinent, som byggts över begraven fädernesjord, på minnen som oåterkalleligen täckts över av glas och betong och kablar och stål. Det finns inget där där."

Betyg: 3,75 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir Odenplan av Daniel Gustafsson.

Sköt om er - nu ser vi fram emot en härlig sommar med massor av läsning. Vi återkommer i början av augusti.
Höllvikenfruarna

Mordet på kommendören: första boken av Haruki Murakami

Annorlunda. Märklig. Och slutar mitt i. Så klart skulle vi läst båda delarna men det var oklart för oss när vi valde boken och startade på den. Men vi återkommer till det.

Det var annorlunda och lite kul att läsa en bok av en japansk författare som utspelar sig i nutid i Japan. Det har vi inte gjort tidigare. Och den är väldigt japansk - om man i den värderingen lägger att den är stillsam, detaljerad, återhållsam, lite vemodig och mystisk på samma gång. Vi slogs av att det mesta som beskrivs är väldigt västerländskt förutom landskapet. Och lite tedrickande. Annars skulle det kunna utspela sig i vilket västerländskt land som helst, så det är inte det som ger den en japansk stämning.

Det är kanske de små detaljerna och de onödigt detaljerade beskrivningarna av bilarna som karaktärerna kör, eller kläderna de har på sig. Varje scen börjar med en beskrivning i detalj av vad karaktärerna har på sig för kläder - oftast utstuderat exklusiva. Men det märks också i den artiga dialogen, hur karaktärerna beter sig och talar. Och en lite annorlunda och väldigt matter-of-factly beskrivning av sex och tankar om sex. Det känns, om än inte japanskt, så i alla fall annorlunda.

Själva boken handlar om en konstnär som nyskild och nyseparerad söker sig till en enslig trakt där han hyr ett hus där en äldre, känd konstnär bott. Han hittar en undangömd tavla på vinden, en mystisk granne besöker honom oftare och oftare, ett hål i marken bakom en gammal helgedom i skogen öppnas, en ung flicka får sitt porträtt målat och en karaktär i den undangömda tavlan får plötsligt liv... ...och man förstår ingenting. Och det är därför man måste läsa den andra boken också. Men den här recensionen täcker bara första delen.

Den får ändå hyfsat betyg, för den är lätt att läsa och behaglig på något sätt. Märklig.

Och om man läser del två - så blir det ännu märkligare innan det slutar. Och det rekommenderas att man läser del två, absolut. För att få någon slags avslut på historien.

En bok om konsten och tiden, om ödet och om gränsen mellan en människas innersta önskningar och händelser som återupprepas genom tid och rum.

Betyg: 3,5 av 5 möjliga
(Men vi vågar påstå att betyget blivit högre om vi läst båda böckerna.)

Nästa bok...
...blir Pow wow av Tommy Orange.

Håll ut i dessa annorlunda virustider och sköt om er. Den här gången träffades vi på stranden och satt på behörigt avstånd. Det är bara att vara lite uppfinningsrik!
Höllvikenfruar