Boken är uppbyggd som ett stegrande crescendo med små satelliter eller sidospår som tillsammans för historien framåt oerhört starkt och snabbt. Det går inte att värja sig - man måste läsa vidare - det är så oerhört spännande och så många intressanta karaktärer man vill veta hur det går för.
Och vi gillar hans sätt att beskriva män. De beskrivs så sympatiskt och med sådant djup - även skitstövlarna och karlakarlarna. Detta känns igen från En man som heter Ove. Det här är lika bra. Vi gillar även hur Backman beskriver hur det är att vara förälder - våndan, de olika sorternas föräldrar, och för all del, de olika sorternas barn. Det finns så mycket igenkänning också i beskrivningen av småstaden/samhället. Vi kunde alla direkt känna igen oss i vår uppväxt och i viss mån även i det samhälle vi bor i idag. Det är många olika karaktärer och så fina skildringar av vad som rör sig inne i deras huvuden. Personliga berättelser som avslöjar djup och orsak till varför de beter sig som de gör, och hur man kan fastna i ett beteende, och att det alltid finns en förklaring till varför folk beter sig som de gör. Om man orkar lägga energi på att ta reda på det istället för att döma för snabbt.
Det är ett miniatyr-Sverige som är så fint beskrivet. Med så många olika karaktärer och med sådan försiktighet och värme. Ingen har egentligen rätt och ingen har egentligen fel. Vem är man att döma? När man får reda på så mycket om karaktärerna blir det väldigt känslosamt när de plötsligt bryter sitt mönster och gör något oväntat - till exempel står upp för någon. Oerhört effektivt och dramaturgiskt smart. Och vi undrar - har Backman en agenda? Kanske är det i så fall att öka förståelsen för varandra och det som är annorlunda i samhället? En önskan om att folk ska vilja våga förändra sig och förstå mer. Ett citat från boken:
"Hat kan vara en djupt stimulerande känsla. Världen blir både lättare att förstå och mindre skräckinjagande om man delar upp allt i vänner och fiender, vi och de andra, goda och onda. Det lättaste sätter att ena en grupp är inte kärlek, för kärlek är svårt, det ställer krav. Hat är enkelt."
Det är väldigt fint skrivet, sentimentalt utan att vara kletigt. Med driv och intensitet. "Bank. Bank. Bank-bank-bank." Han jobbar inte med cliffhangers men man kan nästan inte släppa boken - det är lika spännande och intensivt hela tiden. Det är nästan en fysiskt jobbig upplevelse att läsa - man blir utmattad av att kastas fram och tillbaka mellan karaktärernas öden och hur det ska sluta.
Betyg: 5 av 5 möjliga!
(Och uppföljaren är lika bra om ni vill läsa den på en gång eller smälta den här pärlan långsamt.)
Nästa bok...
...blir Mordet på kommendören av Haruki Murakami.
Vårsoliga hälsningar
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
