Vi är dock överens om att detta är en otroligt välskriven roman. Spännande historia, intressanta karaktärer och en skildring av 1700-talets Stockholm som är helt fantastisk. Deckare i historiska miljöer känns spännande och vi kommer säkert att få se mer av detta. Författaren måste ha lagt ner otroligt mycket research för beskrivningarna är väldigt målande och detaljrika. Och det gäller både stadsmiljön, arkitekturen, karaktärerna, kläder och samhället i stort och smått. Viken tid han måste ha lagt ner på detta. Vilket intresse han måste ha. Man vill bara leta upp kartor över Stockhom nu och då och se alla platserna han pratar om. Och vilket språk! Det är så elegant. Och gediget. Det är stor skillnad mot t ex en Läckberg-roman som känns oerhört trivial i jämförelse.
Men hade han verkligen behövt göra den så bisarr och otäck? Frossa i lemlästning och sadistiska människor? Och varför gjorde han det? Enligt en intervju i SVTs Babel förklarar han det själv med att han varit fascinerad av skräck och skräckhistorier ända sedan han var liten. Han var väldigt rädd som barn och ett sätt att bota detta var att läsa de allra hemskaste berättelserna och sedan skriva egna. Vi som läste boken drar paralleller till Stephen King, filmen Seven och Saw.
Boken bygger på flera parallella stories som vävs tillsammans på ett mycket elegant sätt trots all brutalitet. Det är spännande hela tiden och små pusselbitar läggs ut hela tiden som verkligen driver historien framåt. Smart drag med flera sympatiska personer som man får följa, och man hoppas verkligen att det ska gå bra för dem. Att de unga, naiva personerna ska klara sig undan den allmänna misären och grymheten.
Och de sista meningarna i boken är geniala. Hur de refererar tillbaka till ett stycke tidigare i boken som handlar om vargar med blodiga käftar. Lägg märke till det när ni läser den.
Betyg: en stark 4
Nästa bok blir...
...Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.
God läsning önskar
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
