Syskonen av Tessa Hadley

Detta är en engelsk bok vars originaltitel The Past faktiskt ger boken en dimension till. Den handlar om en grupp syskon som träffas under några sommarveckor i huset på landsbygden som de vuxit upp i. De ska bestämma om de ska sälja eller behålla, och väl på plats med barn, styvbarn, respektive och icke-existeande respektive så bubblar barndomens minnen upp. Samtidigt som de nya barnen upplever huset och omgivningarna på egen hand.

Vi var lite oense om den här boken. Vi diskuterade hur viktigt själva läsupplevelsen är för oss. Och den är väldigt viktig för flera av oss, vilket i realiteten innebär att en bok kan vara välskriven, intelligent och av hög kvalitet - men om läsupplevelsen uteblir så blir betyget lägre. Och här hade vi den situationen.

Boken handlar om syskonrelationer, föräldrarelationer samt hur man uppfattar omvärlden som barn. Och det sista får man som läsare både genom minnen från de vuxna syskonen, och i nutid genom syskonens nuvarande barn. Syskonrelationerna beskrivs väldigt fint - hur man kan svänga mellan att vara jättetighta när man utsätts för yttre påfrestningar, och samtidigt otroligt olika som individer och liksom fast i sina syskonroller. Och barnens upplevelser beskrivs fantastiskt bra, hur de inte förstår allt de ser, men ändå gör medvetna val om att inte berätta eller att ljuga om saker. Och det får förstås konsekvenser i slutändan.

Det är väldigt engelskt och finmejslade porträtt, fina beskrivningar av natur och miljö. Men ändå lite mellanmjölk. Inte riktigt engagerande. Eller har vi i bokklubben blivit ovana vid normaliteten? Jagar vi läskickar och extrema upplevelser så att vi missar de mer subtila bidragen? Något att tänka på när och hur man läser en bok framöver kanske?

Vi inför nu ett nytt betygssystem med ett medeltal av vårt sammanlagda betyg. Den här gången blev det:

Betyg: 3,6 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir klassikern Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn.

Vi ses i november!
Härliga hösthälsningar
Höllvikenfruarna

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

O la la vilken härlig fransk deckare! Den här gillade vi verkligen. Språket, flytet, den intellektuella nivån och så att den utspelar sig i Paris. Det kändes verkligen som man var i Paris. Men när? Alla fick en känsla av att berättelsen är tidlös. När ska man placera den i tiden? Femtiotal? Nutid? Det finns inget som avslöjar detta. Inga mobiltelefoner nämns, inga rättsmedicinska experter, inga sökningar i register eller datorer. Men så var det en av oss som tittade lite extra och då nämns 1990 som dateringen av en tidningsartikel. Och Fred Vargas har skrivit många böcker om kommisarie Adamsberg, detta är den första som utkom redan 1996. Men det känns som sagt inte alls.

Den känns alltså mycket fransk - inte bara för att den utspelar sig i Paris. Karaktärerna känns franska, språket känns franskt, handlingen känns fransk, brottet känns franskt. Ja, ni hör ju. Det är finess och hög klass. Alla har ett motiv och ingenting sker av en slump. Lite grann som hos Agatha Christie. Och huvudpersonen påminner nästan också lite om en av Christies hjärnor. Adamsberg tänker och klurar - och först i slutet får vi veta vad han tänker och då blir lösningen biljant. Och överraskande.

Rekommenderas för deckarälskare och frankofiler!

(En av oss har redan beställt följande del i serien, och en av oss hade ovetandes läst en av de senare böckerna för flera år sedan - Budbäraren.  Den rekommenderas också, handlar om en galning som försöker återskapa pesten genom att smitta folk med loppor...)

Betyg: 4+

Nästa bok...
...blir De polygotta älskarna av Lina Wolff.

Men det blir först efter sommaren. Ha en underbar boksommar med massor av läsning. Följ oss gärna på Instagram - @hollvikenfruar - så kanske det kommer lite boktips innan dess!
Höllvikenfruarna

1793 av Niklas Natt och Dag

Nej. Det var inte alla i gruppen som läste ut den här boken. Det är lika bra att säga det på en gång. Den är grym. Magstark. Grotesk. Onödigt grotesk kanske? "Jag slutade för jag ville inte veta mer om hur detta hade gått till, vem som hade gjort detta. Normalt sett drivs man av att vilja veta vad som har hänt, men det här var för äckligt." som en av oss sade. Andra i gruppen gav den högsta betyg. Trots det grymma och groteska. Men vi återkommer till det.

Vi är dock överens om att detta är en otroligt välskriven roman. Spännande historia, intressanta karaktärer och en skildring av 1700-talets Stockholm som är helt fantastisk. Deckare i historiska miljöer känns spännande och vi kommer säkert att få se mer av detta. Författaren måste ha lagt ner otroligt mycket research för beskrivningarna är väldigt målande och detaljrika. Och det gäller både  stadsmiljön, arkitekturen, karaktärerna, kläder och samhället i stort och smått. Viken tid han måste ha lagt ner på detta. Vilket intresse han måste ha. Man vill bara leta upp kartor över Stockhom nu och då och se alla platserna han pratar om. Och vilket språk! Det är så elegant. Och gediget. Det är stor skillnad mot t ex en Läckberg-roman som känns oerhört trivial i jämförelse.

Men hade han verkligen behövt göra den så bisarr och otäck? Frossa i lemlästning och sadistiska människor? Och varför gjorde han det? Enligt en intervju i SVTs Babel förklarar han det själv med att han varit fascinerad av skräck och skräckhistorier ända sedan han var liten. Han var väldigt rädd som barn och ett sätt att bota detta var att läsa de allra hemskaste berättelserna och sedan skriva egna. Vi som läste boken drar paralleller till Stephen King, filmen Seven och Saw.

Boken bygger på flera parallella stories som vävs tillsammans på ett mycket elegant sätt trots all brutalitet. Det är spännande hela tiden och små pusselbitar läggs ut hela tiden som verkligen driver historien framåt. Smart drag med flera sympatiska personer som man får följa, och man hoppas verkligen att det ska gå bra för dem. Att de unga, naiva personerna ska klara sig undan den allmänna misären och grymheten.

Och de sista meningarna i boken är geniala. Hur de refererar tillbaka till ett stycke tidigare i boken som handlar om vargar med blodiga käftar. Lägg märke till det när ni läser den.

Betyg: en stark 4

Nästa bok blir...
...Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.

God läsning önskar
Höllvikenfruarna

Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri

Vi ska börja med att säga att några av oss brukar konsumera böckerna som ljudbok och andra av oss som traditionell bok. En del av oss på engelska om det är möjligt, andra på svenska. I det här fallet har en av oss lyssnat på ljudboksversionen av den här boken, vilket ledde till en intressant diskussion. Häng med. :)

Språket. Det är ett fantastiskt språk. Skiftande, definierande, personifierande. Och att höra författaren själv läsa boken ger ytterligare en dimension till de olika karaktärernas språk. Det är nog det som allra mest definierar boken. Vid en författarträff efter Khemiris debutroman "Ett öga rött" - där han skriver hela boken på förortssvenska - kommer en äldre kvinna fram till honom och säger. "Men - vilken bra svenska du har lärt dig!"

Så när han själv läser upp sina texter gör han det genom att gestalta sina karaktärer fullt ut. Han använder olika röster och olika språk - och det går fort. Nästan för fort. I början är det svårt att hänga med vad som händer och vem som säger vad. Fast så är det ju i boken också kom vi fram till.

Bokens berättelse är ett mysterium - vad är det som har hänt, och varför? Och vem är det som berättar? Vem är personen som intervjuar och skriver - "författaren"? Och vad har hen egentligen för relation till personerna i boken? Vi är inte säkra på att vi får svaren - vi hade alla lite olika teorier och just detta gör att boken blir oerhört intressant. Att vi sitter och diskuterar olika vinklar på hur vi har uppfattat hela berättelsen. En teori som vi diskuterade är om något i boken verkligen är på riktigt? Ingen verkar tro att riktigt allvarliga saker kan hända - alla är lite så där tonårs-blasé och övertygade om att allt ordnar sig.

Själva storyn i sig är inte speciellt intressant eller spännande, det är ett ganska vanligt liv som gestaltas - det är samtalen och språket som gör det spännande. Att karaktärerna definieras av sitt språk och vad de säger - inte av vad de gör. Alla bryr sig om vad alla andra tycker och tänker och det ältar de. Väldigt definierande att de kan lägga så mycket fokus på om ett mess har två eller tre punkter och vad det skulle kunna ge för signaler... Fascinerande. Och att kunna driva en hel bok framåt på detta tycker vi är oerhört skickligt. Ett fint stycke bok helt enkelt.

Betyg: 4 (ljudboken får 5 för författarläsningen)

Nästa bok blir...
...Den svavelgula himlen av Kjell Westö.

Ha en skön läshöst så ses vi i december!
Höllvikenfruarna

RÖK av Dan Vyleta

Det är lika bra att vara tydliga direkt - det här var inte alls den sortens bok vi trodde det skulle vara. Vi gick på den kommersiella beskrivningen på omslaget: "...Rök fyller luckan efter Harry Potter och Philip Pullmans Guldkompassen." Referenser ges till Dickens och "...Rök är en beroendeframkallande kombination av thriller, fantasy och historisk roman med en nypa skräck."

Det lät ju bra, men boken lever väl inte riktigt upp till det. Några av oss orkade inte ens läsa ut den. Tyvärr ett ganska förutsägande språk med en massa onödiga ord och beskrivningar. Nästan lite högtravande och gammeldags skrivet. Lite... pretentiöst. Och knappast "en nypa skräck".  Och absolut inte Harry Potter - det handlar om två skolpojkar och en flicka om det skulle påminna om Harry Potter.

En väldigt lång bok med många ord som handlar om kampen mot det smutsiga, mot ondska och åtrå som materialiseras i form av rök från kroppen. De som ryker är dåliga människor. De som lyckas bemästra röken blir herremän - de som ger sig hän eller som är skrupelfria kommer ingenstans. Och så en misstanke om att det finns ett botemedel. Som ju blir oerhört värdefullt. Jakt på det och lite onda och goda människor på vägen och de tre ungdomarna som letar sanningen. Kunde varit spännande men blev lite tjatigt och för komplicerat.

Men kanske undervärderade vi boken ändå. För i författarens tack nämns tankar kring Dickens och att detta är en bok om nutiden, en reflektion av oss själva och att den till viss del kan uppfattas som politisk. Då började vi se den ur en annan synvinkel - som en metafor för något annat - något djupare. En lite intressant tanke kring synd och moral och vad som skulle kunna hända om den stora massan släpptes lös och fick ta över det som få rika besitter, rättfärdigar och kontrollerar just genom att förmedla tankar om moral och etik. Rätt och fel. Det kanske fanns ett korn av något intressant här ändå. Men det skulle man haft med sig i början av boken - den såldes in som något annat och fick då ingen chans.

Betyg: 2 (knappt)

Nästa bok blir...
...Ett djävla solsken: en biografi om Ester Blenda Nordström av Fatima Bremmer.

Höllvikenfruarna

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Först en ursäkt. Redovisningen av våra böcker har legat nere hela våren på grund av hög arbetsbelastning. Vi ber om ursäkt för detta. Vi har träffats och vi har läst böcker - men vi har inte hunnit uppdatera det här på bloggen. Nu kommer alla på en gång istället. Vi lovar bot och bättring under hösten. :)

En Nobelpristagare. Vi har inte för vana att alltid läsa årets pristagare men i år kände vi för det.  Vi valde Never let me go - utgiven 2005 första gången. Så den har några år på nacken.

Det är en dystopisk berättelse i samma genre som A Handmaid's tale - en framtid som handlar om mänsklighetens överlevnad och de saker som kan hända då. Hur människors uppfattning om moral och etik kan förändras under ett hot.

*SPOILER ALERT* - en hel del detaljer som vi pratar om avslöjas efterhand i boken, om du inte vill gå miste om detta bör du sluta nu och hoppa till betyget längst ner.
Just den här boken är skriven efter genmanipuleringens och kloningens genombrott och det är en bisarr, skrämmande berättelse. En avskalad, isolerad värld för en grupp barn och ungdomar. De har inte en aning om vad som händer utanför. Det tar ett tag innan man får en känsla för vilken tidsålder det är eftersom det i stort sett inte finns några saker och kläder knappt beskrivs. Och även när de blir vuxna och ska lämna skolan verkar de leva isolerat och i öar. De är verkligen annorlunda och de är inte till för att integreras i samhället. Det är obehagligt innan man förstår vad det hela går ut på. Och passiviteten och accepterandet av det öde som är deras.

I filmen som finns är det lite tydligare att de är livegna slavar som tillhör en myndighet/institution genom att hela tiden checka in. Detta är inte lika tydligt i boken - där förundras man mer över att de fortsätter att leva efter sitt öde även efter skolan. Skolan som är en stort experiment, där man försöker ge barnen en "normal" uppväxt och utbildning med kreativa uppgifter - något som man egentligen inte hade behövt kosta på dem pga deras användningsområde. Samtidigt är detta ju ungdomar som fungerar som ungdomar gör - beroende på omgivningen. Lite som Flugornas herre. Lämna dem ensamma och instinkter och drifter sätts i spel.

Just spelet mellan huvudpersonen och hennes väninna var intressant och vi drog paralleller till Elena Ferrantes böcker om väninnorna från Neapel och hur en ofta är dominerande och genomrutten men som spelar på beroendet hela tiden. Annars känns det att boken har några år på nacken, genmanipulering känns inte lika skrämmande och nytt idag. Eller?.. Vi tänkte även på Karin Boyes Kallocain som vi läste tidigare - hur man kan ta ett nytt samhällsfenomen inom vetenskapen och tolka det in absurdum. Frågan är om tanken är kommersiell eller filosofisk? Sara Danius har sagt så här om Ishiguro:

"Han är lite grann som en blandning mellan Jane Austens sedekomedier och Franz Kafkas absurdism. Blandar man det här lite grann – inte mycket – har man Ishiguro i ett nötskal."

Betyg:
Akademiskt hantverksbetyg: 5
Läsupplevelse: 3 (den kändes lite omodern)

Nästa bok...
...blir Extremt hög och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Höllvikenfruarna

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Den här boken valdes dels för att den låg på topplistorna och dels för att den jämfördes med "Gone Girl". Men ibland överträffar marknadsföringen verkligheten. Vi var väl inte överförtjusta i den här boken direkt. Spännande, ja. Med en twist, ja. Lättläst, ja. Men vi var ändå lite besvikna.

Det som var bra var att hon lekte lite med perspektiven. Man får uppleva kvinnomisshandlarens syn på sig själv och sitt rättfärdigande. Hans helt galna logik kring att hon får skylla sig själv. Det var intressant. Och det VAR en spännande vändning, men inte alls lika skickligt som i t ex "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget". Men det är många vändningar och den skulle säkert passa bra som film. Kanske ännu bättre som film, faktiskt. Hela boken är skriven lite som en film - utmaningen ligger inte i orden och det skrivna, hon har gjort det lätt för sig. Den romantiska historen blir lite för uppenbart inslängd, hej och hå. Och epilogen var lite klyschig.

Slutsats - bra tidsfördriv, men underhållning för stunden. En dussindeckare - inget som stannar kvar.

Betyg: En glad tvåa (Den var ändå lite spännande.)

Nästa bok...
...blir både en bok och en film: klassikern Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och filmen av Pernilla August.

Vi ses i juni!
Höllvikenfruarna

Sanningen om fallet Harry Quebert av Joël Dicker

En riktig kvalitetsdeckare. Eller - det är ju inte någon deckare i den bemärkelsen eftersom det är en författare som är huvudpersonen. Ett mycket lyckat grepp i den här mycket spännande boken.

Vi diskuterade att man nog kan säga att det är ett mått på kvalitet att man kan lyckas göra en så pass spännande (och lång) bok med så få karaktärer. Det kanske är vanligt att man slänger in lite extra personer för att förvirra läsaren och göra det lite svårt att hålla reda på detaljerna, men det behövs inte i den här boken. Den är mycket spännande ändå och håller väldigt jämn nivå genom hela boken. Resorna fram och tillbaka i tiden fungerar väldigt bra och det blir effektfullt. Det känns som om den skulle göra sig bra som film. Ungefär som att "Gone Girl" var bra både som bok och som film.

Greppet att författaren skriver boken samtidigt som vi läser blir också väldigt lyckat och ger en dokumentär känsla som ökar spänningen. Man anar hela tiden att någonting inte är som det ska... Men inga spoilers nu... :)

Den enda invändningen någon av oss har är att det går lite fort i slutet när allt ska knytas ihop - men då har man å andra sidan hållits så länge på sträckbänken att det nästan vore tortyr att dra ut på det.

Sammanfattningsvis en bok som man önskar att man hade kvar att läsa även när man läst ut den, måttet på de bästa böckerna. (Och det var en hint från boken...)

Betyg: 4+ (nästan 5)

Nästa bok...
...blir "I skymningen sjunger koltrasten" av Linda Olsson.

Vi ses i november.
Höllvikenfruarna

Expeditionen: min kärlekshistoria av Bea Uusma

Vi brukar ju försöka blanda brett i vår bokklubb. Vi slänger in faktaböcker eller biografier ibland. Den här gången blev det Bea Uusmas Augustvinnare om André-expeditionen som intresserade oss.

Vi hade långa diskussioner kring mysteriet, kring naiviteten, kring rikemanssöner som söker spänning, kring drivet av att upptäcka något nytt och den tekniska utvecklingen. Och vi diskuterade det äckliga också - det som fascinerar en läkare såsom Uusma. Och konspirationsteorierna... En annan bok som har en (ganska flippad) teori om detta är spänningsromanen "Strindbergs stjärna" av Jan Wallentin - den som är intresserad av detta rekommenderas att läsa denna!

Klart är att vi alla var äckel-fascinerade av den här boken. Någon undrade om de hade ångest när de startade, när de visste att allt inte stod rätt till, om de kände pressen att åka ändå. Eller var de bara naiva och ivriga? Och vi alla är nu klart intresserade följare av det här mysteriet.

Mycket intressant och bra bok . kom vi fram till. Bra för bokklubbars diskussion. :)

Betyg: 4

Nästa bok...

...blir "Etthundra mil" av Jojo Moyes. 

Vi ses!
Höllvikenfruarna

Gone Girl av Gillian Flynn - bok och film

Den här gången läste vi både boken och såg filmen. Först boken av Gillian Flynn, och sedan filmen med manus av författaren och huvudrollerna spelade av Rosamund Pike och Ben Afflek.

Vi börjar med boken. Alla var överens om att det är en riktig sidvändare - jättespännande! Många oväntade vändningar och en obehaglig känsla av att man inte riktigt kunde placera någon i ett fack  - eller lita på någon för den delen. Många små detaljer som skulle kunna lett till något men som bara var villospår i slutändan. Och andra, större ledtrådar som man inte förstod förrän i efterhand. Lite sila mygg och svälja kameler liksom.

Bra språk, bra driv, djupa karaktärer och spännande att få följa båda huvudpersonernas tankegångar och själv få lägga pusslet. En gedigen spänningsroman helt enkelt!

Betyg: En stark 4

Och filmen då? Ja, den klarar sig bra. Smart adaption med spänningsmomenten kvar. Huvudrollsinnehavarna känns bra, den kvinnliga polisen likaså. Sedan har de andra ändrats och chabloniserats lite mer. När man precis läst boken känns de lite överdrivna, men det kanske behövs för att driva handlingen lite snabbare framåt i en film. Och sedan fattas ju så klart vissa delar, och när man vet vad som kommer att hända, ser man andra saker som man kanske inte uppfattar om man ser filmen för första gången. (SPOILER ALERT! Lägg till exempel märke till pennorna som används till att skriva dagboken med...)

Vi var nöjda med filmen, men så klart var boken bättre! Det tycker man väl alltid?

Nästa bok...
...blir Steglitsan av Donna Tartt. Den återkommer vi med lagom till jul.

Vi önskar en underbar läs-höst!
Höllvikenfruarna

Konsten att tala med en änkling av Jonathan Tropper och En eftersökt man av John Le Carré

Nej, det blev inte Marianne Fredriksson, den spar vi till ett annat tillfälle.

Det blev Konsten att tala med en änkling istället. En bok om som handlar om en ung kille som blir änkling och får en bonustonårsson på halsen.

Titeln kan ju avskräcka, men det är faktiskt en genuin feel-good-bok. Som gjord för att bli film med Owen Wilson. :) Alla i gruppen gillade den, den är lättläst och trevlig, men lämnar inga större spår efter sig.

Betyg: 3+




 

Eftersom det varit sommarlov läste vi två böcker.

Så vi läste även En eftersökt man - en riktig spionroman om kalla kriget. Trodde vi. Fast det var det ju inte riktigt. Den här boken är nyskriven och handlar om den lilla människan som i sitt försök att hjälpa till, naivt hamnar mitt i de tyska och amerikanska underrättelsetjänsterna. Fast det smyger liksom på. Det handlar mest om en ung, ideell kvinnlig advokat, en äldre bankdirektör med en önskan att få göra något gott, samt en ung, tjetjensk, muslimsk flykting som de båda försöker hjälpa.

Persongalleriet är brett och djupt - kanske är den unga (vackra) advokaten lite väl schabloniserad, men Le Carré är ju inte precis purung så vad kan man förvänta sig? Miljöerna väl beskrivna, och balansen mellan vad som är gott och ont, kalkylerande och naivt, skickligt avvägt. Det småputtrar liksom på, på lågspänning, ända till slutet. När allt ställs på ända.

Betyg: 4+