Boken utspelar sig på 800-talet och baseras på historier om att det ska ha funnits en kvinnlig påve som strukits ur alla historieböcker. En slags variant på konspirationsteorier kring undanskymda kvinnor inom kristendomen såsom Da Vinci-koden.
Vi hamnade direkt i diskussioner kring hur arg man blir när man läser om kvinnor helt utan rättigheter och frihet - ägda av männen. Slagna av männnen. Undertryckta av männen. Och givetvis finns det några ärkeskurkar till män i boken - det är ju ett drama. Men vi diskuterade att även om detta utspelar sig på 800-talet så finns det ju ställen i världen där det fortfarande är så att kvinnor inte har eget värde eller får utbilda sig. Så hur lång tid tar det egentligen för ett samhälle att bli jämlikt? För männen att kunna lämna ifrån sig hälften av makten? Och är det kyrkan/religionen som står i vägen? I Sverige var det hundra år sedan vi fick allmän (kvinnlig) rösträtt, vad är det som har gjort att just vi kommit så långt i jämställdhetsfrågor? Den allmänna välfärden? Allmän skolplikt och en ökad kunskap som gör att beroendet av kyrkan har minskat?
Osökt kommer vi även in på det här med kvinnovåldet - både i boken och i dagens verklighet. Hustrumisshandel. Hedersmord. Hur kan det få fortsätta? Hur kan det förklaras eller begripas överhuvudtaget? Är det känslan av att tappa kontroll över kvinnan och sina barn som kan vara så provocerande? Ofattbart. Och att det fortfarande kan ske ostraffat i vissa delar av världen.
Boken är spännande och man lägger inte gärna den i från sig. Man lever sig verkligen in i Johannas öden och scenerna där hon argumenterar skiten ur sina manliga kollegor är lysande. Boken är dock från 1996 och det märks bland annat genom att Johanna idealiseras liiite väl mycket. Som en kvinnlig variant av Jan Guillos Arn (som kan hantera svärdet med båda händerna, är lärd i latin och läkekonst, installerar bevattningssystem samt behandlar sin fru med kärlek och respekt). Idag verkar det som om kvinnliga huvudpersoner kan vara lite mer sammansatta och udda - tänk Lisbeth Salander, Saga Norén eller Carrie i Homeland. Johanna är ju helt fantastiskt begåvad på alla plan - var det nödvändigt att göra henne SÅ unik och enastående? Och romansen - var den nödvändig för någon slags kvinnlig identifikation med läsarna? Det tillför ju romanen ett värde på sätt och vis, men för några av oss blev det lite tröttsamt. Tveksamt om romanen skulle skrivits på samma sätt idag - det är ändå tjugo år som har förflutit. Å andra sidan har det ju länge varit så att man som kvinna behövt prestera bättre än män för att komma lika långt.
Eller som styrelseproffset Marianne Nivert formulerar sin egen definition på jämställdhet i näringslivet. "Den dag jag möter lika många medelmåttiga kvinnor i styrelserummen som jag mött medelmåttiga män genom åren."
Boken rekommenderas å det varmaste.
Betyg: 4
Nästa bok...
...blir Min fantastiska väninna av Elena Ferrante
Ta hand om er
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
