Extremt högt och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Oj, vad många känslor denna bok skapar; tumult, maktlöshet, relationer som går till spillo... Vilken omtumlande upplevelse. Man måste läsa sakta. Vem är det som pratar nu? Det är komplicerat uppbyggt. Och ur ett barns perspektiv. Vad är sant - vad är upplevelse? Är huvudpersonen översmart eller lever i en egen värld?

Skruvade verklighetsuppfattningar och väldigt märkliga personer förekommer i denna bok. Man läser nästan med gapande mun. Ett besök i en 9-årings hjärna, hur han uppfattar allt som händer runt om honom. I en katastrofsituation. Och just därför kan inte vi förstå. Inte allt. Vi kan ana och försöka förstå vad det beror på. Men har vi alla pusselbitarna?

WTC. 9-11. Så många som upplevde det - både där på Manhattan men även genom TV-skärmar och webbsidor över hela världen. Hur hanterar ett barn detta? Det går ju inte att undkomma - det måste ju varit på skärmar och i tidningar överallt. Man har i efterhand sagt att många barn mådde väldigt dåligt av all exponering av händelsen. Tänk då om man förlorat sin pappa i denna extremt extrema hädelse...

Boken är skriven på ett mycket speciellt sätt. Man hoppar fram och tillbaka i historien, mellan pojkens berättelse och farmorns och farfarns. Sidorna är utformade på väldigt speciella sätt både med typografi och bilder och allt detta bidrar till förvirringen och mystiken. Är den här pojken en vanlig pojke? Eller har han någon diagnos? Eller är han i chock?

Och så är det alla genialiska trådar som hänger ihop - som gör att man drivs från sida till sida med känslan av att något nytt väntar runt hörnet för man vill förstå, man vill få nästa nyckel, nästa ledtråd. Det är oerhört skickligt skrivet. Till synes helt rörigt och osammanhängande - men med en röd tråd som långsamt träder fram mer och mer.

En bok som stannar hos en. En sorglig och stark bok - och väldigt originell. Ett lustigt sammanträffande var att en av oss helt ovetandes nämnde att boken påminner om en bok av författarinnan Nicole Krauss: Kärlekens historia. Nicole Krauss var tidigare gift med Jonathan Safran Foer...

Boken finns som film - men ärligt talat förstår vi inte riktigt hur man skulle kunna överföra den här läsupplevelsen till vita duken. Men det kanske går, ingen av oss har sett filmen.

Betyg: 4 (lite spridda betyg i gruppen)

Nästa bok...
...blir RÖK av Dan Vyleta.

Höllvikenfruarna

Shantaram av Gregory David Roberts

Eva Sara om boken

Vilken bok! Den är mastig som tre vanliga pocketböcker och jättebra. Jag fångades snabbt av boken, den blev aldrig tråkig, möjligtvis var det ett avsnitt som var lite väl fokuserat på Kalasjnikovs och den Afghanska stäppen... Men annars är det en oerhört vacker, spännande och fängslande bok. Full av vackra aforismer.

Man sögs direkt in i atmosfären i Bombay och jag kände det verkligen som om man fick se det inifrån - såsom turister i vanliga fall inte får se det. Författaren/huvudpersonen har en förbluffande förmåga att lyssna, se och anpassa sig efter de sedvänjor, sätt att uttrycka sig, gestikulera, klä sig och se på livet som den indiska kulturen står för. Han börjar tala och tänka som dem och belönas med att få komma in i deras värld.

Jag förundrades även över att man får uppfattningen att Shantaram/Linbaba är en mycket moralisk man med hjärtat på rätta stället. Man tänker inte så mycket på att han samtidigt ägnar sig åt helt olagliga sysslor. Hans kontakter blir inte bara med den vanlige mannen i Bombays slum - det är även högsta maffiabossen i stan.

Kan verkligen rekommendera boken. Tror att den passar både killar och tjejer.

Betyg: 5 

Annika om boken

Jag gillade hans språk med alla målande beskrivningar av miljöer och människor i poetiska ordalag. Själva handlingen som är baserad på författarens händelserika liv utspelar sig under 80-talet i den undre världen bland maffia och slum - trots att det stundtals är oerhört smutsiga miljöer bland kriminella och i krig målar ändå författaren upp situationer och miljöer på ett sådant sätt att man som läsare "glömmer bort" att det är just detta och man t o m sympatiserar med de olika individerna.

Trots att boken är så lång upplevde jag inte den som tungläst utan kom snabbt in i handlingen.

Betyg: 5

Carina om boken

Jag vill ha denna bok oläst… en av de absolut bästa böcker jag läst. Otroligt behagligt språkligt, som poesi bitvis, och det han skriver får det att tåras i mina ögon, och det är inte ofta det händer när jag läser. Och författaren förflyttade mig verkligen till de olika miljöer han befinner sig i – jag riktigt kände lukter, smaker, och hörde ljuden – och beskrivningen av de människor han möter är klar och levande.

Ett fascinerande levnadsöde och jag beundrar Gregory David Roberts inställning till livet; att vara så öppen och icke-fördömande, det är en bristvara hos människor. Boken är intressant ur ett historiskt/religiöst/kulturellt/filosofiskt perspektiv och det är spännande att följa bokens karaktärer och deras tankar och val för att 900 sidor senare känna att man blivit berikad.

Betyg: 5