Stål av Silvia Avallone

Ett annat Italien än vad man kanske lite naivt och romantiskt trott. Men självklart pågår livet i Italienska småstäder och samhällen precis som till exempel Degerfors i Sverige eller Sheffield i England. Och utmaningarna med tonåringars uppväxt och introduktion till vuxenlivet är antagligen liknande oavsett i världen du befinner dig.

I Silvia Avallones bok är det stålverket och männen som styr samhället och kulturen där tonårsflickorna möter vuxenlivet. Pulsen i staden styrs av stålet och smältugnen - männen har ingen chans - de får jobba på verket. Kvinnorna har två val - att stanna och bli mammor eller slampor -  eller att lämna orten för att vidareutbilda sig eller hitta jobb någon annanstans.

De unga tjejernas liv fascinerar, boken känns mycket som filmen Fucking Åmål - samma upproriskhet och vi-två-tillsammans-in-i-döden-vänskap mellan de två huvudkaraktärerna. Småtjejerna som driver med det kvinnliga och sexualiteten för att de är oerfarna och oskuldsfulla. Som frestar och lockar med sina krumsprång i vågorna med pytte-bikinis medan de äldre tjejerna föraktar dem och killarna flockas som hyenor kring ett nytt byte. Och så återupprepas det med nya heta småtjejer nästa säsong. Och nästa. Ungefär som när man gick på högstadiet och det alltid var några tjejer som blommade ut där i åttan, nian och som sedan fick se sig utbytta av yngre förmågor när de inte var spännande längre. Våndan av att peaka för tidigt i livet - vad har man kvar då om man stannar?

Vi är grymt imponerade av författaren som så fantastiskt kan krypa in under skinnet på karaktärerna. Man riktigt känner att man är en del av deras tankar. Att kunna gå in så totalt i ett ögonblick mellan tretton och fjorton år och tolka det åt läsaren. Vi fick samma känsla av att krypa in under skinnet i Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson. Som läsare reflekterar man hela tiden: "Nämen kan det vara så här, VAR det så här eller har det blivit så här?"

Vi har en teori om att en av tjejerna i periferin - Lisa - är författarinnan själv. Genom att ha varit iaktagaren har hon kunnat vara nära men ändå undgå det brutala uppvaknandet när man inser att man helt plötsligt inte är barn längre. Och då vara en av de som lämnar samhället och går vidare i livet.

Boken känns också väldigt aktuell med den amerikanska valrörelsen precis avslutad. Hur tänker "den vanlige mannen"? Hur är det när allt känns hopplöst och med de utmaningar som möter arbetarklassen idag med en omställning mot ett IT-samhälle?

En bladvändare - spännande, smart, tankeväckande, sorglig men ändå hoppfull. Kanske lite som livet i allmänhet? :)

Betyg: 5 (Vi var inte helt eniga, någon satte 4+)

Nästa bok...
...blir Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross.

Vi ses i början av 2017!
Höllvikenfruarna