Innan floden tar oss av Helena Thorfinn

Om den här boken gick åsikterna lite isär. Igen. ;) Var det en chic-lit med reportagekänsla kanske? En lite konstig blandning av banalt kärleks- och familjeliv blandat med betydligt tyngre ämnen såsom hur fattiga flickor behandlas i Bangladesh? Eller var tanken att det skulle vara en viktig bok som belyser problemen men författarinnan valde att lätta upp den lite för att nå en större publik? Vi svalde det i alla fall - hon vill få ut en historia och gör den lättläst och dramaturgiskt tilltalande. Man kan kalla det smart försäljningsstrategi också.

Romanen påminner lite om Louise Boije af Gennäs trilogi om vännerna i Stockholm och deras liv. Kanske för att den unga diplomatfamiljen tillhör samma generation med småbarn och yrkesliv som ska gå ihop. Mitt i livet med ambitioner liksom. Kanke lite Läckberg över det också om man tänker efter. För oss var själva familjelivet lite av en transportsträcka i boken - vi var mer intresserade av huvudpersonens jobb och att följa systrarnas öden.

Men stora delar av romanen består ändå av beskrivningen av livet i Bangladesh och det är bra beskrivet. Man får insyn i bidragsvärlden och alla svårigheter man måste förhålla sig till i denna, det märks att Thorfinn har arbetat med detta själv på plats. Hon berättar ingående om kvinnornas utsatthet och vari nyckeln ligger till framgång för bidragsarbete. Det är verkligen inte bara att komma med lite pengar.

Hela boken är drivet skriven och man följer handlingen med spänning, miljöerna är väldigt bra beskrivna och karaktärerna är många och man får dela allas tankar. Det ger djup och engagemang. Vi blir direkt väldigt sugna på att läsa uppföljaren som precis kommit - Den som vandrar på tigerstigar.

Betyg: 3+ av 5

Nästa bok...
...blir Den lilla bokhandeln i Paris av Nina George.

Vi är tillbaka i slutet av november - trevlig höstläsning!
Höllvikenfruarna

Min europeiska familj de senaste 54.000 åren av Karin Bojs

En bok som delade oss i två läger: de som inte orkade läsa ut boken och de som tyckte att den var väldigt intressant.

De som inte orkade läsa ut den tyckte aldrig att den riktigt kom igång och det kom en massa krångliga genetiska tabeller och begrepp ganska tidigt i boken som gjorde att man kände sig lite förvirrad och då inte riktigt kom vidare. Det kändes inte lönt om man inte kunde ge boken den koncentration den förtjänade som en seriös faktabok.

De som å andra sidan läste ut boken har mer skummat igenom den och läst vad som var intressant. En av oss bestämde sig till och med tidigt i läsningen för att hoppa över alla grafer och tabeller och bara skumma tills det blev intressant igen. Det är också en taktik.

Men det ÄR en populärvetenskaplig bok med tyngdpunkt på det vetenskapliga. Den är ambitiös. Och fascinerande. Hon har nämligen en röd tråd som är genomgående. Vi är alla människor och kommer från samma urmoder. Sedan har vi vandrat och flyttat och mötts och flyttat igen och... Ja, dagens konflikter och diskussioner om folkgrupper, raser och landsgränser blir väldigt fjuttig när man ser det hela med några tiotusen års perspektiv.

Det författaren (som är vetenskapsjournalist) gör  är att dramatisera och få det att kännas nära. Att den där Cromagnon-kvinnan i grottan skulle kunna vara vår mormor. Hon får det att kännas nära - och det är jättefascinerande.

Det har lagts ner väldigt mycket tid och research på den här boken. Intervjuer med de främsta experterna över hela världen. Och det är häftigt att få höra top-of-the-line forskare döma ut varandras forskning och ställas inför nya rön. Och det är ju det som är grunden till boken. I och med den förfinade genforskningen kan man hitta spår och sammanhang som aldrig tidigare framkommit i arkeologiska utgrävningar. Det man trott om jägare, fiskare och bönder visar sig komma på skam. Vi har till exempel har inte utvecklats till bönder - det var nya individer som kom med nya kunskaper och började bruka jorden. Det kan man nu se genom mitokondrie-DNA som visar hur olika fynd har kopplingar till olika befolkningar i världen idag. Ett skelett i en vikingagrav i Sverige innehåller en kvinna som inte alls kommer härifrån. Hon kommer från ursprungsbefolkningen i Nordamerika/Kanada. Hur hamnade hon här för 1000 år sedan? Frivilligt? Som slav? Fanns trafficing redan på den tiden? Författaren dramatiserar och gör kopplingar til moderna företeelser. Eller som vi trodde var moderna.

Någon gjorde kopplingen till Bea Uusma och hennes bok om Andrées luftfärd som vi läst tidigare. Att ha ett brinnande intresse och sedan kunna skriva på ett underhållande sätt för att dela med sig av passionen.

Det var dock ingen i vår grupp som gick igång på att börja släktforska, däremot blev vi flera stycken sugna på att åka till museer och titta på stenålders, bronsålders, och järnåldersutställningarna igen! Nu med en annan syn på vilka de var - med en känsla av samhörighet och att det lika gärna kunde varit vi. Köpenhamns nationalmuseum nästa! :)

Betyg: 3 (men vi var splittrade)

Nästa bok...
...blir Innan floden tar oss av Helena Thorfinn.

Vi hörs i början av oktober!
Höllvikenfruarna

Den allvarliga leken av Hjalmar Söderberg

Vi hann inte titta på filmen... Men vi har lovat (oss själva) att vi ska se den senare för att kunna jämföra med boken. Intressant att skildra en hundraårig bok av en av landets största manliga författare med en nutida filmtolkning av en av landets största kvinnliga regissörer. :)

Men vi börjar med boken. En välformulerad och välskriven roman som väl speglar den tidsepok som utspelade sig i början av 1900-talet. Det som slog oss alla är att detta drama lika väl kan utspelas i nutid med triangeldrama och svartsjuka m m. Blir nyfiken på Lydias karaktär och tankar då romanen utgår och skildrar Arvids tankar och situation - Lydia måste ha varit en stark kvinna på den tiden!

Man märker verkligen när man läser en bok som är litteratur jämfört med en bok som bara är en berättelse. Kul och känna igen sig i en person som analyserar lite för mycket och tror att man har koll på allt och alla och som sen inser att man inte har förstått något. De av oss som valde ljudbok tyckte att uppläsaren Krister Henriksson var otroligt bra. Det var som att lyssna på en teatermonolog och inte en uppläsning av en bok. Mycket mycket bra. 

En bok som fick oss att känna mycket, bla frustration. Jätteglad att vi läst den och kommer att fundera och tänka på den lång tid framöver och ser fram emot att se filmen. Relationen, kommunikationen och känslorna mellan Lydia och Arvid är inte tidsbundna och kunde lika gärna utspelat sig idag, med den skillnaden att deras brevväxling och möten inte blir lika frekventa som dagens teknik möjliggör. Vi tyckte mycket om att läsa deras brev.

(Och två av oss som sett filmen kan avslöja att det är stor skillnad. I filmen skildrar Pernilla August Lydia och Dagmar mycket djupare än i boken, så det blir ett verkligt triangeldrama - och inte synd om en stackars man som inte kan bestämma sig. I Hjalmar Söderbergs version utmålas kvinnorna som mycket mer beräknande och ränksmidande varelser. Antagligen vanligt för den tiden.) 

En härlig läsupplevelse av en svensk klassiker är det helt klart. 

Betyg: 4+

Nästa bok...

...blir Min europeiska familj de senaste 54.000 åren av Karin Bojs. 

Ha en underbar sommar full av härlig läsning. Vi ses i slutet på augusti!

Höllvikenfruarna 

P.S. Inser i skrivande stund att Arvid nog kan sägas representera mansplaining ganska bra. ;)

Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Den här boken valdes dels för att den låg på topplistorna och dels för att den jämfördes med "Gone Girl". Men ibland överträffar marknadsföringen verkligheten. Vi var väl inte överförtjusta i den här boken direkt. Spännande, ja. Med en twist, ja. Lättläst, ja. Men vi var ändå lite besvikna.

Det som var bra var att hon lekte lite med perspektiven. Man får uppleva kvinnomisshandlarens syn på sig själv och sitt rättfärdigande. Hans helt galna logik kring att hon får skylla sig själv. Det var intressant. Och det VAR en spännande vändning, men inte alls lika skickligt som i t ex "Gone Girl" och "Kvinnan på tåget". Men det är många vändningar och den skulle säkert passa bra som film. Kanske ännu bättre som film, faktiskt. Hela boken är skriven lite som en film - utmaningen ligger inte i orden och det skrivna, hon har gjort det lätt för sig. Den romantiska historen blir lite för uppenbart inslängd, hej och hå. Och epilogen var lite klyschig.

Slutsats - bra tidsfördriv, men underhållning för stunden. En dussindeckare - inget som stannar kvar.

Betyg: En glad tvåa (Den var ändå lite spännande.)

Nästa bok...
...blir både en bok och en film: klassikern Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg och filmen av Pernilla August.

Vi ses i juni!
Höllvikenfruarna

Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Vi var nog alla överens om att boken inleddes lite segt i början. Speciellt de som lyssnade som ljudbok och som tyckte att uppläsar-rösten var lite tråkig. Men den tog sig. Boken alltså.

Efter att ganska nyligen ha läst Silvia Avallones bok Stål så slängdes vi alltså in i två unga italienskors liv igen. Men den här gången i Neapel och på femtiotalet. Böckerna påminner mycket om varandra, och temat om vem som får möjlighet att gå vidare och vem som blir kvar i barndomens arbetarkvarter. Den sorglösa barndomen som sakta övergår till ungdomsår och definition av personligheter och drömmar. Och som leder till så olika framtid för Elena och Lina.

Vilka barn är det som lyckas och är det uthållighet snarare än intelligens som belönas idag? Lina framstår som den starka, den som är blixtrande intelligent och som kan applicera sin intelligens på vad som helst och därefter behärska det till synes utan ansträngning. Elenas styrka är uthålligheten, hon har grit, hon orkar, står ut. Hon har öga för spelet och vad som anses som bra, hon har fliten, kan lägga in timmarna som krävs. Medan Lina sveper in snabbt och stort men sedan lämnar snabbt när hon konstaterat att hon behärskar det. Eller tvingas hon lämna det? Är det för att hon förstår att det inte är lönt, att hon aldrig kommer att få fortsätta som hon ger upp?

De är smarta på olika sätt och de utnyttjar varandra. Lina styr och ställer och ser till att få det hon vill ha, men hon är beroende av Elena för att få input från hennes värld när hon kan/får läsa vidare. Skillnaden är att bara den ena får möjligheten att ta sig vidare (studera), den andra får inte men gör det bästa av situationen (gifter sig rikt). Vi diskuterade även hur tjejer jobbar med statusmarkeringar i ungdomen. För killar är det kanske genom idrott, mod, pengar, slagsmål. Men för tjejer är det kanske mer subtilt - vem vågar gå längst, vem är först med att introducera något? Och Lina och Elena verkar ju indragna i något slags spel om vem som vågar, vem som kommer längst, de trissar varandra hela tiden.

Det som också slår oss är vilken otrolig lojalitet det finns mot kvarteret. Det är både en slags social trygghet men även kontroll som begränsar deras liv. Det är svårt att slita sig därifrån och Elena slits mellan detta och framtidens möjligheter. Detta är nog också något som skiljer sig mycket mellan Sverige och övriga Europa - den unikt starka individualismen och friheten/självständigheten vi har i vårt samhälle. Vi har höga förväntningar på vad "samhället" ska ställa upp med vad gäller t ex barnomsorg och åldringsvård. Vilket ansvar har man egentligen att själv bygga upp sitt skyddsnät?

Intressanta diskussioner, intressant bok. Flera av oss har redan påbörjat bok två och tre i denna romankvartett om de två väninnorna från Neapel.

Betyg: från 3 till stark 4

Nästa bok...
...blir Jag lät dig gå av Clare Mackintosh

Påven Johanna av Donna Woolfolk Cross

Triggern för att välja denna bok var påvens besök i Lund i höstas. På flyget hem till Vatikanen får han frågan från den svenska reportern Kristina Kappelin om den katolska kyrkan kommer acceptera kvinnliga präster. På den frågan svarar han typ: Nej - aldrig, och man kan tolka hans skrockande tillsammans med sina kollegor som ett "lilla-gumman-skrockande" samtidigt som han säger något mycket märkligt om svenska starka kvinnor som skrämmer bort männen.  Så, boken Påven Johanna (Pope Joan) från 1996 har några år på nacken men kändes ändå aktuell.

Boken utspelar sig på 800-talet och baseras på historier om att det ska ha funnits en kvinnlig påve som strukits ur alla historieböcker. En slags variant på konspirationsteorier kring undanskymda kvinnor inom kristendomen såsom Da Vinci-koden.

Vi hamnade direkt i diskussioner kring hur arg man blir när man läser om kvinnor helt utan rättigheter och frihet - ägda av männen. Slagna av männnen. Undertryckta av männen. Och givetvis finns det några ärkeskurkar till män i boken - det är ju ett drama. Men vi diskuterade att även om detta utspelar sig på 800-talet så finns det ju ställen i världen där det fortfarande är så att kvinnor inte har eget värde eller får utbilda sig. Så hur lång tid tar det egentligen för ett samhälle att bli jämlikt? För männen att kunna lämna ifrån sig hälften av makten? Och är det kyrkan/religionen som står i vägen? I Sverige var det hundra år sedan vi fick allmän (kvinnlig) rösträtt, vad är det som har gjort att just vi kommit så långt i jämställdhetsfrågor? Den allmänna välfärden? Allmän skolplikt och en ökad kunskap som gör att beroendet av kyrkan har minskat?

Osökt kommer vi även in på det här med kvinnovåldet - både i boken och i dagens verklighet. Hustrumisshandel. Hedersmord. Hur kan det få fortsätta? Hur kan det förklaras eller begripas överhuvudtaget? Är det känslan av att tappa kontroll över kvinnan och sina barn som kan vara så provocerande? Ofattbart. Och att det fortfarande kan ske ostraffat i vissa delar av världen.

Boken är spännande och man lägger inte gärna den i från sig. Man lever sig verkligen in i Johannas öden och scenerna där hon argumenterar skiten ur sina manliga kollegor är lysande. Boken är dock från 1996 och det märks bland annat genom att Johanna idealiseras liiite väl mycket. Som en kvinnlig variant av Jan Guillos Arn (som kan hantera svärdet med båda händerna, är lärd i latin och läkekonst, installerar bevattningssystem samt behandlar sin fru med kärlek och respekt). Idag verkar det som om kvinnliga huvudpersoner kan vara lite mer sammansatta och udda -  tänk Lisbeth Salander, Saga Norén eller Carrie i Homeland. Johanna är ju helt fantastiskt begåvad på alla plan - var det nödvändigt att göra henne SÅ unik och enastående? Och romansen - var den nödvändig för någon slags kvinnlig identifikation med läsarna? Det tillför ju romanen ett värde på sätt och vis, men för några av oss blev det lite tröttsamt. Tveksamt om romanen skulle skrivits på samma sätt idag - det är ändå tjugo år som har förflutit. Å andra sidan har det ju länge varit så att man som kvinna behövt prestera bättre än män för att komma lika långt.

Eller som styrelseproffset Marianne Nivert formulerar sin egen definition på jämställdhet i näringslivet. "Den dag jag möter lika många medelmåttiga kvinnor i styrelserummen som jag mött medelmåttiga män genom åren."

Boken rekommenderas å det varmaste.
Betyg: 4

Nästa bok...
...blir Min fantastiska väninna av Elena Ferrante

Ta hand om er
Höllvikenfruarna