En fantasi om Sylvia Plaths sista år i livet. En tolkning utifrån egna erfarenheter. Med moderna ögon sett. Väldigt fascinerande och oerhört tragisk berättelse. Hur hade hon blivit bemött idag? Med de behandlingar och psykiatriska diagnoser som finns tillgängliga - utmattningssyndrom, manodepressivitet, depressioner, adhd, etc? Med dagens syn på jämlikhet och könsroller? Med dagens syn på föräldraskap och yrkeskarriär? Det får vi aldrig veta. För Sylvia Plath slutade det på det mest oerhört tragiska sätt man kan föreställa sig. Kan vi omtolka hennes öde med våra ögon?
Det är inte lätt att balansera barn, hem och jobb. Och partner. Inte idag och inte då. Om man dessutom har en brinnande längtan efter att få uttrycka sig kreativt - och hamnar under stress som känns övermäktig - hur reagerar man? Kan vi känna igen oss? Ja - det kan vi. Och genom Elin Cullheds berättelse tror vi, och hoppas, att utgången blivit en annan om Sylvia levt idag. Vi lider med henne, vi känner hennes desperation, hennes förnekelse och hennes förtvivlade försök att hålla ihop familjen. Samtidigt som.
Ett tips är att läsa Sylvia Plaths Glaskupan (The bell jar) i direkt anslutning till boken om ni inte redan har läst den. Då märker man hur Elin har använt samma person och samma grepp för att skriva den här boken. Hon har använt Sylvia Plaths berättargrepp för att tolka hennes egen historia. Det är väldigt effektivt och fascinerande.
En annorlunda, gripande bok som gav oss mycket att prata om.
Betyg: 4 av 5
Nästan bok...
...blir Clownen Shalimar av Salman Rushdie.
Var rädda om er!
Höllvikenfruarna
.jpg)
.jpg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar