Nästa bok...

...blir Shantaram av Gregory David Roberts. Den är ju ganska mastig, så vi återkommer först i slutet av januari.

För mycket lycka - av Alice Munroe

Nevenka om boken

En novellsamling! Jag är inte van vid denna lite finrumslitteratur. Känner mig fascinerad, stressad, fängslad, snuvad på fortsättning och imponerad av att berättelserna. Lite blandade känslor. Upptäckte att bilderna och huvudpersonerna poppade upp i vardagen och pockade på min uppmärksamhet, kul! Jag tyckte hennes sätt att ta fram ögonblick och händelser som påverkat ens livet långt senare. Som ett eko eller våg som dyker upp lite oväntat långt senare men som ändå får saker och ting att slutas på något konstigt sätt.

Jag gillade boken och skulle gärna läsa en roman av henne. Kan varmt rekommendera att läsa boken på väg till jobbet, på flyget eller varför inte i badkaret, min favoritplats att läsa böcker. Men läs novellerna en åt gången. 
Betyg: 4

Annika om boken

Jag tyckte att novellerna var lätta att ta till sig genom språket och berättartekniken. Kände mig dock lite ”snuvad på konfekten” och ville veta mer om vad som hände sen i många av berättelserna. Det gemensamma draget är att de alla bär på en sorgsenhet i skildringarna av de olika karaktärernas liv – vissa av dem var sorgliga och vemodiga. För att vara en novellsamling är den läsvärd!
Betyg: 4

Carina om boken

En novellsamling med en dov och lite sorgsen melodi, jag kände mig lite övergiven och utsparkad i slutet av varje novell eftersom de speglade en del av ett livsflöde – utan början och utan slut. Vissa noveller var väldigt starka och har etsat sig fast, och andra var lite för jobbiga; snabbt in i historien och alla karaktärer och snabbt ut igen…och jag kände…vad hände här nu då? Men absolut läsvärd och tänkvärd.
Betyg: 3+ 

Eva Sara om boken

Jag hade aldrig hört talas om Alice Munro tidigare – men tydligen har hon gett ut flera novellsamlingar tidigare. Tyvärr är jag inte så förtjust i själva novellformen – tycker den gör sig bättre som berättelse framför brasan. Men hon skriver fint och det är dramatiska historier med oväntade vändningar. Tycker också att man ska läsa en taget – det är lite att smälta mellan varven.
Betyg: 3

Kärleken till Frank av Nancy Horan

Eva Sara om boken

Jag hade aldrig tidigare hört talas om detta livsöde: Frank Lloyd Wright har man ju hört talas om, men inte att hans musa och ledsagarinna var en oerhört intressant och modern kvinna för sin tid. Jag gillar greppet att utifrån dokument, brev och andra historiska handlingar dramatisera och försöka skapa en mänsklig och personlig bild av en bit historia. För att öka identifikationen. Gillar t ex Sofia Coppolas film ”Marie Antoinette”, Joyce Carol Oates ”Blond” (kommer snart som film) och ”Sydowska morden” av Helena Henschen, som använder sig av detta drag.

Det var roligt att läsa om hur (antagligen) kvinnor ändå uppfattade sig som, och kämpade för, röstberättigade, fritänkande, intellektuella och moderna – precis som männen. Men att de samtidigt satt fast i äktenskapets normer, som ändå begränsade dem. Kul att svenska Ellen Key spelar en så stor roll i boken.

Gillar den skarpt – fängslande och *SPOILER ALERT* och det dramatiska slutet men den oväntade tragedin gör att det blir ett antiklimax som heter duga.

Betyg: 5

Carina om boken

Jag hade skyhöga förväntningar på Kärleken till Frank, men blev tyvärr rätt besviken. Boken fångade inte mig, språket var för distanserat – det kändes som att Nancy Horan var rädd att stöta sig med nån och att hon tassade på tå. Jag är själv rätt förvånad att jag inte blev tagen av denna fantastiska historia om två själsfränder, men jag kände inte deras gnista och inte heller tyckte jag att porträttet av Mamah som intellektuell blev helt trovärdig. 

Klicka på denna länk för att beundra Frank Lloyd Wrights fantastiska byggnader;

http://www.franklloydwright.org

Och är inte detta magiskt!?

Betyg: 4 minus (knappt)

Bossy Pants

Av Tina Fey

Jessica

Hon skriver så jäkla roligt. Jag har fått en ny idol. Många skratt. Kul med skillnaden av uppfostran på sjuttiotalet och idag. Jag måste se mer av henne.

En snygg, intelligent och rolig tjej – helt oemotståndlig.

Eva Sara

Jag skrattade högt, och det gör jag inte ofta. Vilken ironisk och bitsk kvinna. Dessutom med ett set sunda värderingar. :)

Carina

Jätterolig. Fantastiskt språk. Tittade på nätet. Lite överdrivet att hon kallar sig så ful när hon är mer än normalsnygg.

Främlingen i huset

Av Sara Waters

Nevenka:
Det var en trevlig bok men sätter inga djupa spår utan lämnar lösa trådar. Kändes som om författaren strödde ut lite här och där, ingen direkt uppenbarelse som läsare. Dock en trevlig sommarläsning. Tyckte den var 30 % för lång. Om den hade varit mer koncentrerad hade den varit mer intressant. Den sista meningen gjorde hela boken.

Allt det nya som händer runt omkring huset gör att Catherine inser att loppet är kört och det får henne att bestämma sig.
Betyg: 3

Carina:
Bra känsla för miljöerna och relationerna, men man lärde inte känna själva personerna. Gillade det hon skrev och att man kunde se scenerna framför sig. Behagligt tempo och språk. Lite jobbigt att följa den till en början patetiske Farraday som ville så väl och var så fascinerad av överklassen men som  blev mer och mer obehaglig och besatt.
Betyg: 4

Eva Sara:
Gillade miljöskildringen och historien. Kulturgeografiskt intressant. Riktigt läskig men väldigt varierande med långsamt tempo ibland där historien vilade och utvecklades till nästa läskiga del. Intressant att författaren väljer att berätta historien från en mans perspektiv. Och att man i början tycker att han är sympatisk men allteftersom kommer en krypande känsla att han blir slemmigare och slemmigare.

Intressant att författaren mer identifierar sig med Catherine och man tror länge att hon ska resa sig och komma ifrån allt och att huset kanske self destructs, man blir ganska snopen när det inte blir så.

Slutet lämnar oss med frågor.
Betyg: 4

Jessica:
Långsamt berättande, detaljrik men för lång. Beskrivning av händelser som inte för berättelsen framåt. Boken kunde ha varit både spännande och intressant men berättelsen är för spretig och ”säcken knyts inte ihop”. Språket är detaljrikt och trots att jag inte är särskilt förtjust i den så ”hänger den kvar” tydligt.
Betyg: 2

Kort summering av böcker vi läst...

...sedan en tid tillbaka. Hmmm. Nu ska det bli bättring på detta. Från och med nu tar vi med en dator vid varje träff så får var och en skriva sin recension och sedan uppdaterar vi bloggen.

Så vad har vi läst sedan Igelkottens elegans?

"En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Vi var överens om att den var riktigt bra, väldigt intressant och kring en del av historien som vi inte visste så mycket om: Biafrakonflikten under sextiotalet.

"Den amerikanska flickan" av Monica Fagerholm. En MYCKET mystisk bok. Påminner mycket om David Lynchs verk. Vi fattade ingenting - tolkningarna var många.

För sällan...

...uppdaterar vi den här sidan. Jag återkommer med en resumé av höstens och vinterns böcker...
/eva sara

Eva Sara om Igelkottens elegans

Jag fick ju skämmas lite eftersom jag inte hunnit läsa ut boken till vår träff. Men jag skärpte mig och läste ut den någon dag senare. Jag tyckte mycket om den. Jag tror att vi alla var överens om att den var väldigt "filmisk". Man kunde lätt se den framför sig som film. Jag tycker dessutom att den påminner om Anna Gavaldas böcker - kanske av den enkla anledningen att de utspelar sig i Paris... I alla fall så har nästan alla franska böcker och filmer jag sett på sistone haft lite av de här udda, men härliga, karaktärerna i sig. Vänliga, enkla människor som hjälper andra. Och stora, fantastiska våningar...

Jag fann språket vackert, idén intressant och persongalleriet fascinerande. Visst kunde det bli lite väl bra ibland - men den här gången tyckte jag att det bidrog till den sagolika stämningen. Kul med lite mystiskt asiatiskt inslag också.

Mina vänner, det blir betyg 5 från mig.
/eva sara

Igelkottens elegans – Muriel Barbery

För mig är boken två böcker; den första halvan uppfattar jag som en ’show off’ av författarinnans egen förträfflighet som filosof. Är detta delvis syftet med boken? Att boosta sitt ego och nedvärdera alla som inte agerar och tänker så djupsinnigt och ’rätt’ som Paloma och Renée - dvs som inte tänker som Muriel Barbery själv?
Första halvan är också fylld av filosofiska facktermer och om hon vill nå ut med sin filosofiska filosofi :-) till massorna så hade det känts bra med några fler förklaringar.
Andra halvan av boken tar handlingen framåt och tillsammans med ett fantastiskt porträtt av området i Paris där historien utspelar sig och personerna som bor på Rue de Grenelle 7 så lyfter boken avsevärt. En dialog mellan Renée och Paloma hade gärna fått ta mer plats men det kanske inte behövs mer än en fransk blick för att förstå att man är tvillingsjälar? Och mötte Renée sitt öde till priset av några dagar av den yttersta lyckan där hon blottade sig? Tyckte hon det var värt det?
Det tog ett tag att komma in i språket, som ändå känns mjukt och böljande. Intressant och utmanade för min logiska hjärna att läsa.

Mitt betyg blir 4-
Carina