Du är inte längre min dotter av Frida Boisen

Den här boken ledde till LIVLIGA diskussioner! Vi hade tolkat den lite olika, vi har nog också lite olika inställning till vad förlåtelse är och vissa av oss hade läst föregångaren Berätta aldrig det här. 

Generellt sett kan man säga att diskussionerna handlade dels om vad som är subjektivt upplevt och vad är sanning? Kan man förlåta och var går gränsen? Kan man glömma och gå vidare? När släpper man? Och varför skriver man en sådan här bok? Detta är mer en självbiografi, eller självrannsakan, än en roman. Den är lättläst och flyter på, det finns inga högre ambitioner med språket - det är berättat rakt upp och ner. Men. Vi har lite problem med syftet med boken. Och författarens förhållning. 

Vi tycker att hon ställer sig själv i lite av en "madonna"-dager. Hon är tålamodet själv och försöker verkligen visa vilken bra förälder hon själv är. Hon försöker jämföra hur hon själv uppfostrar sina barn och hur de reagerar - men det funkar inte riktigt för hon har ju en partner som inte är som hennes pappa. Som var sociopat. Det går inte att komma runt att han var det. Det finns inga ursäkter för det. Men hon försöker ändå rättfärdiga hans beteende. Det är hennes egen dotter som en dag ifrågasätter hur hon kan förlåta honom. Det är inte hon själv som kommit till insikt. 

Den här boken är fortfarande en förnekelse. Hon försöker hitta en förklaring och ursäkt till varför pappan betedde sig som han gjorde. Det handlar om medberoende. Om misshandel - både fysisk och psykisk - och dysfunktionella familjerelationer. Men det känns som om hon fortfarande står i beroendeförhållande till pappan. Han ställs aldrig riktigt till svars för vad han har gjort. Hon vill fortfarande förstå. Hon ser sig fortfarande som ett offer som bör förlåta. Hon låter oss som läsare döma honom men hon kans stå kvar och krama honom. Hon vill lite för mycket ha vår sympati och framstå som duktig. Det skaver. 

(Och vi kan tillägga att vi fick samma känsla när vi läste Skynda att älska av Alex Schulman. Vi är helt enkelt inte så förtjusta i författare/offentliga personer som har gjort en grej av att publicera sin familjs trauman för att få uppmärksamhet själva.)

Betyg: 3 av 5 (väldigt spridda betyg)

Nästa bok...

...blir Eufori av Elin Cullhed. 

Ha det fint.

Höllvikenfruarna

Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

 

"En ömsint och ärlig skildring av livets slutskede" står det på bokomslaget. Och för en gångs skull så stämmer det ju faktiskt. Oftast är de där baksidetexterna lite random och väldigt kommersiella - vi har tidigare erfarenheter av att de inte alls stämmer med bokens innehåll. Men den här gången skriver vi alltså under. 

Moa är 19 år och har precis flyttat till Stockholm för att försöka bli skådespelare. Det är det enda hon vill, hon är besatt. Men man behöver ju försörja sig, så hon "hamnar" i en timanställning på ett äldreboende. Med inställningen att det är ju verkligen tillfälligt för EGENTLIGEN så är hon ju skådis. På riktigt. 

Som de mitt-i-livet-fruar vi är, kan vi med distans. mognad och erfarenhet känna igen oss i Moas livssituation. När man efter gymnasiet står där tom och ensam och hela världen är öppen men man har låst fast vid en dröm. Och man identifierar sig så hårt med denna enda bild av sig själv och hur det ska bli - att det är som tunnelseende. Det är väldigt bra beskrivet och Moas tankar och resonemang beskrivs precis så självcentrerat och naivt som det är för en nittonåring. 

Vi är imponerade av den resa vi får följa med på - hur vi som läsare får se Moas mognad gradvis, innan hon själv inser det vi ser genom hennes handlingar. Det är som att hon är så låst vid SIN verklighet att hon inte uppfattar delar av vad som händer runt om henne. Vi slås ändå av modet och drivet att ge upp sin trygga bakgrund och barndom och bara kasta sig ut i en främmande stad, helt utan vänner eller nätverk för att skapa sig ett nytt liv. Hon tycker att hon står ovanför alla andra och att det ju måste "synas" att hon är skådespelerska. Utan att avslöja för mycket så får hon ju lära sig ett och annat genom möten med både vårdpersonal och skådespelare - the hard way så att säga. Allt är inte som man kan tro. Det döljer sig både diamanter och kattguld bland personerna hon stöter på. 

En väldigt sympatisk och varm bok med många igenkänningar och bra diskussionsämnen för en bokklubb. En realistisk och varm insyn i äldrevårdens vardag - men det handlar ju egentligen om en ung människas utveckling och hur man lär sig att se sin omgivning och inte bara sig själv. 

Betyg: 3,8 av 5

Nästa bok... 

...blir Du är inte längre min dotter av Frida Boisen.

Allt väl

Höllvikenfruarna

Paradiset av Abdulrazak Gurnah

En Nobelprisvinnare kan man ju klämma in då och då tyckte vi. :) Och Afrika som kontinent har vi inte läst så många böcker om. Därför blev det Paradiset den här gången. En berättelse från tidigt 1900-tal om den unge Yusuf som växer upp i östra Afrika (Tanzania) och blir ivägskickad till sin "farbror" men är i själva verket såld som skuldslav av sina föräldrar. 

Yusuf tas från sina föräldrar och får växa upp i en omgivning av vuxna män som ägnar sig åt handel genom att ta sig till fots från kusten inåt landet för att söka upp byar och byta varor. Tyg och pärlor mot elfenben och hudar. De vuxna männens historier om erfarenheter från resor till andra världsdelar, antingen egna eller återberättade, och religiösa sagor från olika religioner - absorberas av Yusuf som en tom hårddisk som fylls av de andras erfarenheter. Han är en betraktare som samtidigt som oss läsare blir exponerad för, både nya lärdomar genom att uppleva handel och de olika lokala stammarna, men även de vuxnas bakgrund och olika syn på religion, seder, risker, affärsuppgörelser, européerna och krig. Och hur spelet mellan män och kvinnor fungerar. 

För oss blev detta både en historia om hur unga människor ser och lär för att formas och slutligen börja ta egna beslut och initiativ. Hur strävan efter att förstå är helt beroende av vilken information man har tillgänglig. Får man bara se en omgivning och bara får en sorts åsikter så formar det dig som person. Om du utsätts för flera olika sorters miljöer, kulturer, religioner, myter och vidskepelse så måste du någon gång göra ett val vad du ska tro på. Och historien och kulturen i östra Afrika är komplicerad. Alla dessa folk som rört på sig i århundraden och påverkat kultur och religion, som t ex den arabiska, blandat med de isolerade byar med folkstammar och sedan européerna som koloniserar och krigar liksom utefter en helt egen agenda. Som ingen förstår av de som varit där från början. 

Bokens titel refererar till definitionen av vad ett paradis är. Kanske finns det till och med ett satiriskt drag. Vem definierar vad ett paradis är? Är det något bibliskt eller religiöst? Finns det på riktigt men alltid exotiskt långt bort? Eller kan det vara trädgården med apelsinträd och vattendammar i det hus där du är fången utan att förstå det? Och kan du själv definiera vad ditt paradis är? Och välja din väg dit?

Betyg: 3,3 av 5

Nästa bok...

...blir Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer. 

Ha det fint i vårsolen!

Höllvikenfruarna

Gun. Love av Jennifer Clement

Gun. Love utspelar sig i Florida - antagligen i någorlunda nutid eller kanske på 00-talet. De har i alla fall mobiltelefoner. Trailer trash. Det har vi inte läst om tidigare och det var en hisnande och berörande upplevelse för oss. Hur historien berättas helt matter-of-factly, såsom det kanske är om man inte har något att jämföra med. Hur det som för oss kan synas helt absurt och absolut misär kan vara normalt och odramatiskt för de som lever mitt i det. 

Det handlar om en ung flicka, Pearl, som växer upp med sin unga mamma i en bil. I ett trailerområde. Det är väldigt frustrerande ibland när man vill förstå hur det hela hänger ihop - för logiken blir på något sätt hennes. Det hon tar för givet blir för oss följdfrågor; men hur kan skolan inte se detta, var är myndigheterna, varför vet inte morföräldrarna något, vilka är grannarna och så vidare. Dels är det för att man verkligen ska få berättelsen hur Pearls perspektiv, och dels har vi ju inte en aning om hur samhället egentligen ser ut i USA för den del av befolkningen som det här handlar om. Hur myndigheter och skolor agerar. Hur en fjortonårig flicka försöker tolka sin mammas agerande och varför det som sker händer. 

Det handlar om beroende av vår omgivning, hur de vi har omkring oss agerar. Och som barn är du helt utelämnad till hur de vuxna agerar och väljer. Om din mamma är frånvarande finns det alltid någon annan vuxen som du blir beroende av. Hur lätt är det inte då att bli utnyttjad? Och här insåg vi att våra tolkningar av vad som händer och hur personerna agerar gick isär mellan oss som läst boken. Därför det måste bli en tolkning och vi såg så olika på situationerna som utspelas och personerna som är med och avgör vad som händer. I vilket syfte de utför handlingarna. Är det goda människor som vill se efter ett utsatt barn - eller är det för att utnyttja situationen för sin egen vinning? Utan att avslöja för mycket så handlar det om vapensmuggling och droger. 

Oerhört intressant och den går fort att läsa - språket flyter och drivet är jämt genom hela boken. Bra bokklubbsbok. Speciellt när man inser att man kan tolka den olika. 

Betyg: 3,8 av 5

Nästa bok...

...blir Paradiset av 2021 års Nobelprisvinnare Abdulrazak Gurnah. 

Ha det fint!

Höllvikenfruarna

Modersmjölken av Nora Ikstena

En bok med ett stramt, vackert språk, men rika miljöskildringar. En fascinerande historia om Estlands tid under Sovjetstyret. Författaren är född 1969 och det är fängslande att få inblick i den värld som pågick parallellt med vår egen uppväxt här i Sverige. Så mycket likheter och igenkänning och ändå verkligen två skilda världar.

Som en röd tråd använder hon sig av modern och mjölken som symbol för så många olika saker. Floden är varm som mjölk, den Sovjetiska mjölken i skolan som ett barn får tvinga i sig, modersmjölken som sinar eller förvägras ett barn. Det är vackert och grymt. Den vackra, rika naturen som påminner så mycket om den svenska, och så det hårda Sovjetiska styret som kontrast. Det är ju lätt att tro att allt var grått och betong i det forna östblocket. Så klart det inte var. 

En annan återkommande beskrivning är den av att vara instängd. Både mentalt och fysiskt. Hur hanterar olika individer detta? Och hur ser ett barn på detta och när blir man medveten? Om skillnaden att födas in i ett system där ens morföräldrar har vetskap om hur det var tidigare. Om kärleken till ett land. Om man anpassar sig eller om man protesterar. Vad offrar man för sin familj? Vad gör man för att ge sina barn den bästa möjligheten? Och hur mycket kan man göra våld på sin egen uppfattning? Vilka klarar av att leva vidare och hålla sig friska? 

Vi känner oss ödmjuka inför historien och dessa upplevelser som pågick bara en kort sträcka från våra egna uppväxter. 

Betyg: 4 av 5. En bra bokklubbsbok!

Nästa bok...

...blir Gun. Love av Jennifer Clement. 

Önskar er ett Gott Nytt 2022! 

Höllvikenfruarna

Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink

Detta är en bok som blandar historiebeskrivning, roman och en biografisk uppgörelse av författarens egen historia. Vi blev lite förvirrade och det var lite svårt att följa ned i de tvära kasten och se den röda tråden först. Och alla gillade de olika delarna olika mycket. 

Det handlar om det judiska arvet och hur olika generationer har hanterat det i genom tiderna. Och hur individer ännu idag lever med arvet och måste förhålla sig till det på något sätt. Oavsett om man vill eller inte. Det är liksom allestädes närvarande. 

För flera av oss var delen med en historielektion om de spanska judarnas historia i Thessaloniki i Grekland fascinerande. Vi måste leta efter gravstenarna om vi kommer dit någon gång! 

Vi ser och förstår att det är en viktig bok. Speciellt för författaren själv. Hon kommer från ett förnekande av sitt ursprung men hon kan ändå inte bli fri från det förrän hon förstår sin historia. Och frågan är väl då om man blir fri eller om man omfamnar den desto mer? Så här säger hon själv i en presentation av boken: 

"Det är en klassisk författarfråga: vem är jag och vad är det för värld jag befinner mig i? Jag har levt i så många år som om jag var på en öde ö, som om jag var helt ensam, som om jag inte hade några släktingar, ingen historia, ingenting. På ett sätt har jag skrivit den här boken för att se: is there anybody out there? Jag har följt mina trådar av familjehistoria och försökt att bygga en familj."

Men det är tvära kast mellan poesi och dokumentär och det gör boken lite spretig. Det sänker betyget en aning, tyvärr. 

Betyg: 3 av 5. 

Nästa bok...

...blir Modersmjölken av Nora Ikstena.  

Ha det så fint och var rädda om er!

Höllvikenfruarna

En stund är vi vackra på jorden av Ocean Voung

En bok om Vietnam hade vi inte läst innan, så det lockade. Helt nytt för oss och en chans att kastas in i dessa fascinerande seder och bruk. 

Boken lämnade oss med en massa nyfikna frågor. Vi hade alla uppfattat den lite olika och diskussionen blev livlig. Man ska ge den här bokan lite tid - inte stressläsa. Eller stresslyssna heller för den delen om man lyssnar på ljudboken. (Den kan förresten inte rekommenderas, uppläsaren gillades inte. Alldeles för dramatisk och teatralisk.) För språket är fantastiskt. Det känns väldigt nytt och annorlunda - är det unikt för honom, har det med en mix av amerikanska och vietnamesiska att göra? Vi vet inte men det är oerhört vackert - inte på ett konstgjort eller typiskt sätt, detta är verkligen unikt. Det är ett helt nytt sätt att uttrycka sig - det måste ha varit oerhört svårt att översätta till svenska också. 

Boken beskrive en uppväxt för en ung vietnamestiks pojke i USA tillsammans med sin mamma och sin mormor. Han skriver ett brev till sin mormor, som är analfabet, han skriver ner hennes historia såsom han har hört och sett den. Och han lägger till sin egen historia. (Är det därför språket är så annorlunda?) Den handlar om arv och traumatiska minnen och händelser. Om USA i Vietnam och hur spåren påverkar i flera led och generationer. Hur ett barnbarn i nutid får hantera och blir påverkad av sin mormors relation med en amerikansk soldat under Vietnamkriget. Det är ganska lätt att jämföra den här historien med Madame Butterfly/Miss Saigon.

Detta har vi läst om i flera andra böcker - ett tema kring att lämna sitt land, sin kultur och anpassa sig till en ny. Göran Rosenberg talade om det i Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz när han talade om sin far som kom som judisk flykting till Sverige efter andra världskriget. I Pow wow av Tommy Orange handlade det om ursprungsbefolkningen i Nordamerika. Temat arvssynd. Och hur lång tid det tar att bli en ny nationalitet. Hur lång tid tar det att bli amerikan? 

Men boken handlar om mer än så. Den tar upp en ung mans första homosexuella erfarenheter i en liten amerikanskt småstad. Och vänskap. Och underkastelse. Och hur det, i alla fall enligt honom, kan finnas en logik i att underkasta sig och varför det skulle kunna tilltala någon. Språket är rått och brutalt och detaljerat. Men ändå helt fascinerande. 

Betyg: 3,6 av 5 möjliga. Men. Det känns inte riktigt rättvist eftersom de som lyssnade på boken gav den ett lägre betyg på grund av uppläsaren. Detta är helt klart en bok man ska läsa och njuta av. 

Nästa bok...

...blir Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink. 

Önskar er en skön och mysig höst uppkrupna i soffan med många bra böcker!

Höllvikenfruarna