Mödrarnas söndag av Graham Swift

Ta en vacker vårdag på ett vackert gods i 1920-talets England. Ett möte och händelser som formar ett helt liv. Och som en 100-årig kvinna återberättar. 80 år har hon levt utifrån händelserna denna dag. Hon har skrivit sin egen historia. Samtidigt blir den ett exempel på hur samhället förändras under 1900-talet och frigörelsen av kvinnor och arbetarklass och förhållandet till den besuttna överklassen.

Några av oss läste den här boken på svenska, några på engelska (Mothering Sunday). Oavsett vilket språk är vi överens om att det är en liten pralin med fantastiskt böljande och flytande språk. Att växla mellan dåtid (1920-talet) och nutid ger dynamik och driver nyfikenhet.

Vi diskuterade denna bok ingående. Så mycket läsaren lämnas att tolka själv. Eller? Vi hade alla läst den lite olika. Vad är det huvudpersonen berättar egentligen? Hon är en o-nostalgisk observatör den där dagen - som ser vad alla gör. Som rör sig fritt mellan klasser och seder. Hon har inget arv, hon är föräldralös - hon ska inte besöka någon mor. Och just därför kan hon befinna sig i ett mellanrum. Hon styr själv. Hon har friheten att besöka vem hon vill. Fastän hon är tjänsteflicka. Hon är en smart flicka och hon har inget att förlora. Sättet hon beskrivs på - hur frimodigt hon ligger utsträckt naken där i sängen och bara betraktar mannen som går runt. Låter honom prata på. Hur hon oförskräckt går naken genom ett helt öde hus. Det är märkligt och speciellt. Lite för märkligt och inte trovärdigt resonerar några av oss. Skulle en kvinnlig författare skriva en sådan här historia?

Att så mycket kan rymmas i en så pass kort bok. Den är nästan skriven som en novell - alla detaljer och tankar kring en enda dag. Och vilka konsekvenser detta kan få för en enskild människa. Vi som ger lägre betyg är skeptiska. Vi som ger högt betyg vill läsa mer av Swift.

Betyg: från 3 till 4+

Nästa bok...
...blir 1793 av Niklas Natt och Dag.

Höllvikenfruarna