Bossy Pants

Av Tina Fey

Jessica

Hon skriver så jäkla roligt. Jag har fått en ny idol. Många skratt. Kul med skillnaden av uppfostran på sjuttiotalet och idag. Jag måste se mer av henne.

En snygg, intelligent och rolig tjej – helt oemotståndlig.

Eva Sara

Jag skrattade högt, och det gör jag inte ofta. Vilken ironisk och bitsk kvinna. Dessutom med ett set sunda värderingar. :)

Carina

Jätterolig. Fantastiskt språk. Tittade på nätet. Lite överdrivet att hon kallar sig så ful när hon är mer än normalsnygg.

Främlingen i huset

Av Sara Waters

Nevenka:
Det var en trevlig bok men sätter inga djupa spår utan lämnar lösa trådar. Kändes som om författaren strödde ut lite här och där, ingen direkt uppenbarelse som läsare. Dock en trevlig sommarläsning. Tyckte den var 30 % för lång. Om den hade varit mer koncentrerad hade den varit mer intressant. Den sista meningen gjorde hela boken.

Allt det nya som händer runt omkring huset gör att Catherine inser att loppet är kört och det får henne att bestämma sig.
Betyg: 3

Carina:
Bra känsla för miljöerna och relationerna, men man lärde inte känna själva personerna. Gillade det hon skrev och att man kunde se scenerna framför sig. Behagligt tempo och språk. Lite jobbigt att följa den till en början patetiske Farraday som ville så väl och var så fascinerad av överklassen men som  blev mer och mer obehaglig och besatt.
Betyg: 4

Eva Sara:
Gillade miljöskildringen och historien. Kulturgeografiskt intressant. Riktigt läskig men väldigt varierande med långsamt tempo ibland där historien vilade och utvecklades till nästa läskiga del. Intressant att författaren väljer att berätta historien från en mans perspektiv. Och att man i början tycker att han är sympatisk men allteftersom kommer en krypande känsla att han blir slemmigare och slemmigare.

Intressant att författaren mer identifierar sig med Catherine och man tror länge att hon ska resa sig och komma ifrån allt och att huset kanske self destructs, man blir ganska snopen när det inte blir så.

Slutet lämnar oss med frågor.
Betyg: 4

Jessica:
Långsamt berättande, detaljrik men för lång. Beskrivning av händelser som inte för berättelsen framåt. Boken kunde ha varit både spännande och intressant men berättelsen är för spretig och ”säcken knyts inte ihop”. Språket är detaljrikt och trots att jag inte är särskilt förtjust i den så ”hänger den kvar” tydligt.
Betyg: 2

Kort summering av böcker vi läst...

...sedan en tid tillbaka. Hmmm. Nu ska det bli bättring på detta. Från och med nu tar vi med en dator vid varje träff så får var och en skriva sin recension och sedan uppdaterar vi bloggen.

Så vad har vi läst sedan Igelkottens elegans?

"En halv gul sol" av Chimamanda Ngozi Adichie. Vi var överens om att den var riktigt bra, väldigt intressant och kring en del av historien som vi inte visste så mycket om: Biafrakonflikten under sextiotalet.

"Den amerikanska flickan" av Monica Fagerholm. En MYCKET mystisk bok. Påminner mycket om David Lynchs verk. Vi fattade ingenting - tolkningarna var många.

För sällan...

...uppdaterar vi den här sidan. Jag återkommer med en resumé av höstens och vinterns böcker...
/eva sara

Eva Sara om Igelkottens elegans

Jag fick ju skämmas lite eftersom jag inte hunnit läsa ut boken till vår träff. Men jag skärpte mig och läste ut den någon dag senare. Jag tyckte mycket om den. Jag tror att vi alla var överens om att den var väldigt "filmisk". Man kunde lätt se den framför sig som film. Jag tycker dessutom att den påminner om Anna Gavaldas böcker - kanske av den enkla anledningen att de utspelar sig i Paris... I alla fall så har nästan alla franska böcker och filmer jag sett på sistone haft lite av de här udda, men härliga, karaktärerna i sig. Vänliga, enkla människor som hjälper andra. Och stora, fantastiska våningar...

Jag fann språket vackert, idén intressant och persongalleriet fascinerande. Visst kunde det bli lite väl bra ibland - men den här gången tyckte jag att det bidrog till den sagolika stämningen. Kul med lite mystiskt asiatiskt inslag också.

Mina vänner, det blir betyg 5 från mig.
/eva sara

Igelkottens elegans – Muriel Barbery

För mig är boken två böcker; den första halvan uppfattar jag som en ’show off’ av författarinnans egen förträfflighet som filosof. Är detta delvis syftet med boken? Att boosta sitt ego och nedvärdera alla som inte agerar och tänker så djupsinnigt och ’rätt’ som Paloma och Renée - dvs som inte tänker som Muriel Barbery själv?
Första halvan är också fylld av filosofiska facktermer och om hon vill nå ut med sin filosofiska filosofi :-) till massorna så hade det känts bra med några fler förklaringar.
Andra halvan av boken tar handlingen framåt och tillsammans med ett fantastiskt porträtt av området i Paris där historien utspelar sig och personerna som bor på Rue de Grenelle 7 så lyfter boken avsevärt. En dialog mellan Renée och Paloma hade gärna fått ta mer plats men det kanske inte behövs mer än en fransk blick för att förstå att man är tvillingsjälar? Och mötte Renée sitt öde till priset av några dagar av den yttersta lyckan där hon blottade sig? Tyckte hon det var värt det?
Det tog ett tag att komma in i språket, som ändå känns mjukt och böljande. Intressant och utmanade för min logiska hjärna att läsa.

Mitt betyg blir 4-
Carina

Två deckare på en gång

Det var häftigt att jämföra två så olika romaner i deckargenren - och att läsa dem direkt efter varandra. Vi hittade verkligen två motsatser i Tre sekunder och Lärarinnan i Villette.

Tre sekunder är rå, avskalad och handlar om sammanbitna män. Man får följa både poliserna och den kriminelle och känner lika stor sympati för dem alla tre. Man får verkligen följa deras ångest och likaså deras respektive professionalitet. Här finns även en nidbild av myndigheter och chefer som tar läskiga beslut och försöker dölja sanningen - hur desperat det än blir. Jag tycker att man känner igen detta från Milleniumtriologin och även Snabba cash. Jag blir dock lite trött av alla detaljer och förberedelser och det är en ganska kall skildring - om än spännande. Men inte riktigt my cup of tea. Betyg: 3 (den var i alla fall spännande)

Lärarinnan i Villette är mjuk, kvinnlig, ytlig och handlar om människoöden och relationer - både i det förgångna och i huvudpersonens närhet. Den belgiska miljön känns verkligen närvarande och det är lite roligt med alla beskrivningar av ostyrigt hår som lossnar ur knuten och Armani- och Escadadräkter. :) Boken gick väldigt snabbt att läsa och intrigen vävdes snyggt in under flera årtionden och lyckades involvera många individer (varav en del klassiska villospår så klart). I slutet gick det dock lite väl lätt och det var lite väl tur att ett papper gled fram ur en hög dokument. Men en charmig Miss Marple-känsla fast med en ung åklagare i huvudrollen. Betyg: 4

/Eva Sara