Igelkottens elegans – Muriel Barbery

För mig är boken två böcker; den första halvan uppfattar jag som en ’show off’ av författarinnans egen förträfflighet som filosof. Är detta delvis syftet med boken? Att boosta sitt ego och nedvärdera alla som inte agerar och tänker så djupsinnigt och ’rätt’ som Paloma och Renée - dvs som inte tänker som Muriel Barbery själv?
Första halvan är också fylld av filosofiska facktermer och om hon vill nå ut med sin filosofiska filosofi :-) till massorna så hade det känts bra med några fler förklaringar.
Andra halvan av boken tar handlingen framåt och tillsammans med ett fantastiskt porträtt av området i Paris där historien utspelar sig och personerna som bor på Rue de Grenelle 7 så lyfter boken avsevärt. En dialog mellan Renée och Paloma hade gärna fått ta mer plats men det kanske inte behövs mer än en fransk blick för att förstå att man är tvillingsjälar? Och mötte Renée sitt öde till priset av några dagar av den yttersta lyckan där hon blottade sig? Tyckte hon det var värt det?
Det tog ett tag att komma in i språket, som ändå känns mjukt och böljande. Intressant och utmanade för min logiska hjärna att läsa.

Mitt betyg blir 4-
Carina