söndag 16 september 2018

Never let me go av Kazuo Ishiguro

Först en ursäkt. Redovisningen av våra böcker har legat nere hela våren på grund av hög arbetsbelastning. Vi ber om ursäkt för detta. Vi har träffats och vi har läst böcker - men vi har inte hunnit uppdatera det här på bloggen. Nu kommer alla på en gång istället. Vi lovar bot och bättring under hösten. :)

En Nobelpristagare. Vi har inte för vana att alltid läsa årets pristagare men i år kände vi för det.  Vi valde Never let me go - utgiven 2005 första gången. Så den har några år på nacken.

Det är en dystopisk berättelse i samma genre som A Handmaid's tale - en framtid som handlar om mänsklighetens överlevnad och de saker som kan hända då. Hur människors uppfattning om moral och etik kan förändras under ett hot.

*SPOILER ALERT* - en hel del detaljer som vi pratar om avslöjas efterhand i boken, om du inte vill gå miste om detta bör du sluta nu och hoppa till betyget längst ner.
Just den här boken är skriven efter genmanipuleringens och kloningens genombrott och det är en bisarr, skrämmande berättelse. En avskalad, isolerad värld för en grupp barn och ungdomar. De har inte en aning om vad som händer utanför. Det tar ett tag innan man får en känsla för vilken tidsålder det är eftersom det i stort sett inte finns några saker och kläder knappt beskrivs. Och även när de blir vuxna och ska lämna skolan verkar de leva isolerat och i öar. De är verkligen annorlunda och de är inte till för att integreras i samhället. Det är obehagligt innan man förstår vad det hela går ut på. Och passiviteten och accepterandet av det öde som är deras.

I filmen som finns är det lite tydligare att de är livegna slavar som tillhör en myndighet/institution genom att hela tiden checka in. Detta är inte lika tydligt i boken - där förundras man mer över att de fortsätter att leva efter sitt öde även efter skolan. Skolan som är en stort experiment, där man försöker ge barnen en "normal" uppväxt och utbildning med kreativa uppgifter - något som man egentligen inte hade behövt kosta på dem pga deras användningsområde. Samtidigt är detta ju ungdomar som fungerar som ungdomar gör - beroende på omgivningen. Lite som Flugornas herre. Lämna dem ensamma och instinkter och drifter sätts i spel.

Just spelet mellan huvudpersonen och hennes väninna var intressant och vi drog paralleller till Elena Ferrantes böcker om väninnorna från Neapel och hur en ofta är dominerande och genomrutten men som spelar på beroendet hela tiden. Annars känns det att boken har några år på nacken, genmanipulering känns inte lika skrämmande och nytt idag. Eller?.. Vi tänkte även på Karin Boyes Kallocain som vi läste tidigare - hur man kan ta ett nytt samhällsfenomen inom vetenskapen och tolka det in absurdum. Frågan är om tanken är kommersiell eller filosofisk? Sara Danius har sagt så här om Ishiguro:

"Han är lite grann som en blandning mellan Jane Austens sedekomedier och Franz Kafkas absurdism. Blandar man det här lite grann – inte mycket – har man Ishiguro i ett nötskal."

Betyg:
Akademiskt hantverksbetyg: 5
Läsupplevelse: 3 (den kändes lite omodern)

Nästa bok...
...blir Extremt hög och otroligt nära av Jonathan Safran Foer

Höllvikenfruarna

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Sommarboken av Tove Jansson

  Det här är en bok att läsa om, och läsa om, flera gånger. Kanske varje sommar rentutav. En oerhört vacker och stillsam berättelse. Skriven...