Min historia av Michelle Obama

Den här gången gav vi oss på en biografi - Michelle Obamas. Och som vanligt har några av oss lyssnat på ljudboken och några har läst. (Ljudboken lästes in av Michelle själv - en liten extra krydda för de som lyssnade.)

Vi får följa utmaningen med att vara mamma, fru, sig själv och FLOTUS på samma gång. En ganska tuff utmaning om ni frågar oss... En genomgående känsla vi har är att det är viktigt för henne att peppa nästa generation, att dela med sig och berätta att alla kan göra det. Hon säger att "I was the first of many things." Inte för att hon skryter - det gör hon faktiskt inte någonstans i boken - men det behöver hon inte heller. It goes without saying... Herre jisses, vilken resa hon har gjort. Bara insynen i hur de har fått sitt äktenskap att fungera är fascinerande. Deras olikheter och hur hon har hanterat det, hur hon har stöttat honom samtidigt som hon själv har strävat och uträttat viktiga saker. Och hur de på något sätt lyckats göra detta utan att fastna i gamla könsroller. I alla fall enligt amerikanska mått mätt.

Det hon också ger oss en bild av, som ung och ambitiös presidentfru, är att allt fokus - och därmed all hjälp - går till presidentkandidaten/presidenten. Men ingen tänker på att stötta eller hjälpa henne - och hon tar ju en aktiv del i arbetet med kampjandet och även sendare som Fist Lady i Vita Huset. Ingen erbjöd henne mediaträning - det var något de kom på när hon uppfattats som lite aggressiv (när hon egentligen var engagerad) när hon höll tal.

Men i stort handlar boken bara till en femtedel om livet i Vita Huset - mycket mer tid ägnas åt hennes uppväxt och ungdomsår. För att ge en bild av vilken bakgrund hon kommer ifrån - en ärlig och öppen bild av en bror och en syster i en arbetarfamilj i en av Chicagos svarta stadsdelar. Väluppfostrade, ordentliga, stolta, peppade och uppmuntrade av föräldrarna att ge sig ut i världen med en god självkänsla och en självklarhet i att skapa sin egen framtid och att ta för sig. Och hur hårt man jobbat för det. Men också med en känsla av att gå från klarhet till klarhet. Och också ett slags amerikanskt sätt att vilja visa sig "vanlig". Men med ambitioner och driv. Work hard - be rewarded.

Ett imponerande driv, en vilja att förändra och en tro på att man kan förändra. Det lyser så klart igenom - och det verkar så självklart för båda makarna Obama. Men när man läser boken så verkar det ändå som att det var lite slumpartat att det faktiskt blev så. Med tanke på de traditionella "politikerfamiljer" som finns i USA och som regelbundet producerar nya senatorer och presidentkandidater så är detta en uppfriskande och annorlunda väg till Vita Huset. Att våga vara modig och göra rätt - precis som vi nyss läste om i Konsten att vara snäll! Och deras legacy fortsätter - grunden för att jobba med barn, hälsa och motion lever kvar i the Obama Foundation.

En bra och intressant biografi om en intressant kvinna med en intressant bakgrund, gift med en intressant man, i en intressant situation - så skulle man kunna sammanfatta boken. 

Betyg: 3,5 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir Björnstad av Fredrik Backman.

Vi hörs!
Höllvikenfruarna

Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn

Vi tycker om att blanda vad vi läser, det märks säkert. Den här gången blev det en fackbok. En självhjälps-bok med några år på nacken faktiskt. Men kanske fortfarande relevant. Den medlem som valde boken fick inspiration genom en podd hon lyssnade på där de nämnde den. Hon har alltid gillat ordet "snäll" och tänkte att det kunde vara spännande att diskutera begreppet.

När vi träffades för att diskutera kom vi ganska snabbt in även på religion. "Jag har aldrig gillat religion - tänk om alla bara kunde vara snälla istället", som en av oss sade. Är inte religion egentligen ett sätt att upprätthålla etiska strukturer? Är etik samma sak som snällhet? Vad som är rätt och riktigt och modigt att göra? Osjälviskt. Att säga ifrån när något är orrättvist. Annars är man ju bara en liten lort.

Einhorn vill vända på begreppet "snäll" - att ta bort stämpeln att man är lite mesig och kanske självutplånande om man är snäll. När det egentligen handlar om att stå upp för vad som är rätt och rikitgt. Att våga säga ifrån och stå för vad man vet borde gälla. Och vara generös. Att vara generös hjälper oss att prestera bättre, man mår bättre av att ge. Egoism och snällhet behöver inte vara motsatser. Handlingen räknas - även om det finns en viss egoism i botten. På det sättet är det egentligen inte någon självhjälps-bok, Einhorn vill visa vad man vinner på genom att vara snäll. Eller snarare vad hela mänskligheten vinner på att vara snäll. 

Boken är skriven 2005 och det känns som om det har hänt rätt mycket sedan dess. En del av exemplen känns kanske lite gammeldags och högtravande. Det är många fabler och bibelreferenser med som kanske känns lite udda idag. Men det kanske inte är fel att referera till äldre tiders vishet i det här sammanhanget. För oss känns det ändå som en liten injektion av inspiration - en liten ginger shot i dagens samhälle där fler och fler verkar tappa greppet om hur bra vi egentligen har det och missundsamhet, avundsjuka och rädsla för det främmande ökar.

Vi blev i alla fall så pass inspirerade att vi gjorde en lista över saker som vi genast ska förbättra. Man kan kanske se det som nyårslöften för 2020... :)

Vi ska, så ofta vi kan:

• överleverera, överraska med att ge något litet extra 
• avväpna med snällhet i konflikter
• snällhetsbomba - vi kanske inte kan förändra alla andra men vi kan göra vad vi kan

Betyg: 3,5 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir Min historia av Michelle Obama.

Gott Nytt År!
Önskar
Höllvikenfruarna

Syskonen av Tessa Hadley

Detta är en engelsk bok vars originaltitel The Past faktiskt ger boken en dimension till. Den handlar om en grupp syskon som träffas under några sommarveckor i huset på landsbygden som de vuxit upp i. De ska bestämma om de ska sälja eller behålla, och väl på plats med barn, styvbarn, respektive och icke-existeande respektive så bubblar barndomens minnen upp. Samtidigt som de nya barnen upplever huset och omgivningarna på egen hand.

Vi var lite oense om den här boken. Vi diskuterade hur viktigt själva läsupplevelsen är för oss. Och den är väldigt viktig för flera av oss, vilket i realiteten innebär att en bok kan vara välskriven, intelligent och av hög kvalitet - men om läsupplevelsen uteblir så blir betyget lägre. Och här hade vi den situationen.

Boken handlar om syskonrelationer, föräldrarelationer samt hur man uppfattar omvärlden som barn. Och det sista får man som läsare både genom minnen från de vuxna syskonen, och i nutid genom syskonens nuvarande barn. Syskonrelationerna beskrivs väldigt fint - hur man kan svänga mellan att vara jättetighta när man utsätts för yttre påfrestningar, och samtidigt otroligt olika som individer och liksom fast i sina syskonroller. Och barnens upplevelser beskrivs fantastiskt bra, hur de inte förstår allt de ser, men ändå gör medvetna val om att inte berätta eller att ljuga om saker. Och det får förstås konsekvenser i slutändan.

Det är väldigt engelskt och finmejslade porträtt, fina beskrivningar av natur och miljö. Men ändå lite mellanmjölk. Inte riktigt engagerande. Eller har vi i bokklubben blivit ovana vid normaliteten? Jagar vi läskickar och extrema upplevelser så att vi missar de mer subtila bidragen? Något att tänka på när och hur man läser en bok framöver kanske?

Vi inför nu ett nytt betygssystem med ett medeltal av vårt sammanlagda betyg. Den här gången blev det:

Betyg: 3,6 av 5 möjliga

Nästa bok...
...blir klassikern Konsten att vara snäll av Stefan Einhorn.

Vi ses i november!
Härliga hösthälsningar
Höllvikenfruarna

De polyglotta älskarna av Lina Wolff

Först en ursäkt för det långa uppehållet. Det gottgör vi genom att komma med TVÅ recensioner på kort tid istället!

Men vi börjar med De polyglotta älskarna.  Mycket intressant upplägg med tre karaktärer som hänger ihop, men det tar ett tag innan man förstår hur. Vi som lyssnade på ljudboken gillade att det var tre olika skådespelare som läste de olika delarna av boken.

Tre udda karaktärer, lite trasiga. Annorlunda. Långt i från perfekta. Men vi gillade de djupa beskrivningarna av dem, berättartekniken var behaglig och tilltalande. Inte känslomässigt engagerande, man identifierar sig inte med personerna. De är lite läskiga och annorlunda. Och den manliga huvudrollen - som håller ihop de tre historierna - vem ska han vara?

Så vad vill författaren egentligen? Kanske skriva ner och förlöjliga den manliga delen av författarkåren?  Visa hur han kan bli förnedrad, precis som han förnedrar kvinnor. Det blir många absurda scener och referenser för litteraturkunniga som nog går oss lite förbi.

Vi imponeras dock av det tekniska hantverket i boken. Vilka detaljer delar man tidigt för att ana ett sammanhang och hur väver man ihop slutet. Eller? Vi var inte riktigt överens om hur den slutade. Åkte hon ner till Italien?..

Väldigt snyggt omslag! Men konstig baksidetext som inte riktigt stämmer med innehållet.

Betyg: 4 Tekniskt sett en fyra, men splittrade åsikter

Nästa bok...
...blir Syskonen av Tessa Hadley.

Hälsningar
Höllvikenfruarna

Cirkeltecknaren av Fred Vargas

O la la vilken härlig fransk deckare! Den här gillade vi verkligen. Språket, flytet, den intellektuella nivån och så att den utspelar sig i Paris. Det kändes verkligen som man var i Paris. Men när? Alla fick en känsla av att berättelsen är tidlös. När ska man placera den i tiden? Femtiotal? Nutid? Det finns inget som avslöjar detta. Inga mobiltelefoner nämns, inga rättsmedicinska experter, inga sökningar i register eller datorer. Men så var det en av oss som tittade lite extra och då nämns 1990 som dateringen av en tidningsartikel. Och Fred Vargas har skrivit många böcker om kommisarie Adamsberg, detta är den första som utkom redan 1996. Men det känns som sagt inte alls.

Den känns alltså mycket fransk - inte bara för att den utspelar sig i Paris. Karaktärerna känns franska, språket känns franskt, handlingen känns fransk, brottet känns franskt. Ja, ni hör ju. Det är finess och hög klass. Alla har ett motiv och ingenting sker av en slump. Lite grann som hos Agatha Christie. Och huvudpersonen påminner nästan också lite om en av Christies hjärnor. Adamsberg tänker och klurar - och först i slutet får vi veta vad han tänker och då blir lösningen biljant. Och överraskande.

Rekommenderas för deckarälskare och frankofiler!

(En av oss har redan beställt följande del i serien, och en av oss hade ovetandes läst en av de senare böckerna för flera år sedan - Budbäraren.  Den rekommenderas också, handlar om en galning som försöker återskapa pesten genom att smitta folk med loppor...)

Betyg: 4+

Nästa bok...
...blir De polygotta älskarna av Lina Wolff.

Men det blir först efter sommaren. Ha en underbar boksommar med massor av läsning. Följ oss gärna på Instagram - @hollvikenfruar - så kanske det kommer lite boktips innan dess!
Höllvikenfruarna

Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout

Det här är en väldigt behaglig bok att läsa. Man läser lätt vidare och vidare, språket flödar, beskrivningarna är huvudpersonens tankar och känslor är fint och varsamt beskrivna. Man läser vidare och vidare men man kommer ingenstans. Man kommer till slutet och får inget svar. Det känns lite snopet men ändå bra på något sätt. Det är helt okej.

Hela boken är en uppgörelse. Man anar men får inte riktigt veta, fast egentligen förstår man ju. Likaså huvudpersonen. Hon hoppar fram och tillbaka i tiden, korta glimtar här och var. Lite så som det känns inifrån. Reflektioner över livet och vad som hände egentligen. Är det för att hon kan stänga av som hon kommer vidare? För att de anade hemskheterna är för svåra att leva med? Stängs en dörr öppnas en annan?

En bok att läsa om, långsamt, när man har gott om tid. Det känns som om det var mycket dolt i det hon berättade. Vissa likheter med Helena Ferrantes böcker finns - det krassa, osentimentala återgivandet av vad som hänt i livet. Men vi hade skrivit en ny baksidestext. För den stämmer dåligt med bokens innehåll. Och översättningen till svenska kändes lite konstig ibland - vi tror att på originalspråk (engelska) blir vissa av orden väldigt laddade med social tillhörighet och detta blir lost in translation.

Kort och gott - kul att läsa en annorlunda bok. Och den tål att läsas om.

Betyg: 4

Nästa bok...
...blir Cirkeltecknaren av Fred Vargas. En deckare i Parismiljö!

Vi ses! Ut och läs i vårsolen!
Höllvikenfruarna

1793 av Niklas Natt och Dag

Nej. Det var inte alla i gruppen som läste ut den här boken. Det är lika bra att säga det på en gång. Den är grym. Magstark. Grotesk. Onödigt grotesk kanske? "Jag slutade för jag ville inte veta mer om hur detta hade gått till, vem som hade gjort detta. Normalt sett drivs man av att vilja veta vad som har hänt, men det här var för äckligt." som en av oss sade. Andra i gruppen gav den högsta betyg. Trots det grymma och groteska. Men vi återkommer till det.

Vi är dock överens om att detta är en otroligt välskriven roman. Spännande historia, intressanta karaktärer och en skildring av 1700-talets Stockholm som är helt fantastisk. Deckare i historiska miljöer känns spännande och vi kommer säkert att få se mer av detta. Författaren måste ha lagt ner otroligt mycket research för beskrivningarna är väldigt målande och detaljrika. Och det gäller både  stadsmiljön, arkitekturen, karaktärerna, kläder och samhället i stort och smått. Viken tid han måste ha lagt ner på detta. Vilket intresse han måste ha. Man vill bara leta upp kartor över Stockhom nu och då och se alla platserna han pratar om. Och vilket språk! Det är så elegant. Och gediget. Det är stor skillnad mot t ex en Läckberg-roman som känns oerhört trivial i jämförelse.

Men hade han verkligen behövt göra den så bisarr och otäck? Frossa i lemlästning och sadistiska människor? Och varför gjorde han det? Enligt en intervju i SVTs Babel förklarar han det själv med att han varit fascinerad av skräck och skräckhistorier ända sedan han var liten. Han var väldigt rädd som barn och ett sätt att bota detta var att läsa de allra hemskaste berättelserna och sedan skriva egna. Vi som läste boken drar paralleller till Stephen King, filmen Seven och Saw.

Boken bygger på flera parallella stories som vävs tillsammans på ett mycket elegant sätt trots all brutalitet. Det är spännande hela tiden och små pusselbitar läggs ut hela tiden som verkligen driver historien framåt. Smart drag med flera sympatiska personer som man får följa, och man hoppas verkligen att det ska gå bra för dem. Att de unga, naiva personerna ska klara sig undan den allmänna misären och grymheten.

Och de sista meningarna i boken är geniala. Hur de refererar tillbaka till ett stycke tidigare i boken som handlar om vargar med blodiga käftar. Lägg märke till det när ni läser den.

Betyg: en stark 4

Nästa bok blir...
...Mitt namn är Lucy Barton av Elizabeth Strout.

God läsning önskar
Höllvikenfruarna