Det stora kalaset av John Steinbeck

Det är intressant att ta sig an en bok med några år på nacken ibland. Som den här. Den är skriven 1945 och utspelar sig under depressionen på 30-talet i Monterey, Kalifornien. (Originaltitel Cannery Row.) Boken är bitvis lite långsam men glimrar till då och då. Det är fina beskrivningar av karaktärerna och hur de beter sig mot varandra. Under depressionen var misär en del av vardagen  - man försökte ta fram det goda och hitta ljusglimtar där man kunde. Relationerna är skildrade med värme och viss underfundighet. Det blir tydligt hur vissa personer i samhället hade ett större ansvar genom att ha en högre utbildning, som doktor, i ett litet samhälle. Alla hade en funktion, men samtidigt känns det som ett väldigt manligt perspektiv idag. 

Och det är väl där som man känner att det är en gammal bok. Hur de klantiga och oansvariga männen ändå tas i försvar på något sätt. Man försvarar sina bröder. Dagdrivarna beskrivs som de sanna livsnjutarna och filosoferna. De är emot ambition och girighet, de är friska och krya och renhjärtade medan det "moderna" samhället innebär en jakt på framgång och inkomster. (Är inte detta typiskt manliga författare under ett antal decennier innan millenieskiftet? Typ Lundell, Hemingway etc.)

Eftersom John Steinbeck ändå har ett visst renommé så ger man boken en extra chans, men visst känns det att det är ett gammalt sätt att skriva romaner. Även om översättningen är ny så känns själva sättet att formulera sig och beskrivningar av natur och omgivningar som lite gammaldags. Som om man hört det förr. 

Behållningen av boken blir ändå att genom en tillbakablick och förundras över hur det lilla samhället och relationerna mellan individerna där utvecklats genom årtiondena. 

Betyg: 3,5 av 5 möjliga

Nästa bok...

...blir Jackie av Anne Swärd. 

Ha det fint!

Höllvikenfruarna