Odenplan av Daniel Gustafsson

Denna Augustnominerade bok (2019) utspelar sig under en dag i Stockholms innerstad, men handlingen flyttar sig sig fram och tillbaka mellan dåtid och nutid samt olika platser för att läsaren ska få en förståelse för huvudpersonens/mannens/pappans personlighet, historik och agerande.

Huvudpersonen följer sin son till skolan på morgonen men inser efter att de skiljts åt att han glömt ta med sonens vantar. Detta gör att han detaljerat i sitt huvud målar upp många olika mer eller mindre skrämmande scenarier kring sonens kalla händer och han beslutar sig för att gå och köpa ett par nya vantar, gå tillbaka och lämna dem på skolan. 

Boken är genomgående detaljrik och man får en förståelse för den arbetslöse huvudpersonens stressade och över-analyserande hjärna, men där tankarna och planerna inte mynnar ut i något, utan motarbetar honom så att han inte kan fokusera och får något ur händerna. Att köpa ett par vantar tar en hel dag och diska och duscha har han tappat bort.

Huvudpersonens promenad runt Odenplan i Stockholm för att få tag på ett par nya vantar leder oss genom hans detaljerad tankar till delar av vad som hänt i hans liv och varför han är just här just nu.

Men vi lämnar boken med lite för många frågor obesvarade och framför allt vad som hände nere i Pristina som drabbade honom så hårt. Vad fick vi inte reda på, varför blev han  sjukskriven? 

Det är en lite sorgsen bok om ett tillstånd, om en lågmäld man som försöker förstå, som inte riktigt har de resurser han behöver, som vill väl men det blir inte riktigt bra och han kan inte förstå och förklara varför. När vi träffar honom så bor han tillfälligt i en lägenhet och sonen är på besök och sover för första gången på länge. 

Språket är fantastiskt och bitvis filosofiskt men detaljrikedomen för hög på varje sida så man tappar momentum och känner att man stampar i sirap lite för ofta. Både på grund av detaljrikedomen men också för att mannens personlighet spär på denna känsla - ‘jamen kom vidare nu för guds skull’!

Huvudpersonen är skild från sonens mamma och kanske är boken skriven för att skildra storheten och segern i att få tillbaka en förlorad relation och vad en sådan förankring kan innebära. I detta fall relationen med sin son, och att ta små steg som ändå leder framåt mot godhet och lugn även om det går väldigt sakta för att skuldbördan ska lätta och kärleken återvända.

Betyg: 2,33 av 5 möjliga

Nästa bok blir...

...Dödssynden, eller To kill a mockingbird som klassikern heter på engelska, av Harper Lee från 1960. 

Sköt om er och glöm inte att varva bokläsningen med härliga höstpromenader! 

Höllvikenfruarna