Boktjuven av Markus Zusak

Detta är en väldigt fin bok, för att citera en av oss. Den handlar om den lilla människan i de stora sammanhangen. Den är skriven så att man orkar, även om det är jobbigt. Författaren lyckas skapa en skildring av den mänskliga sidan av en katastrofal situation - i det här fallet Tyskland under andra världskriget. Som en enskild idivid hade man säkert inte en chans i Nazityskland. Alla styrdes av detta, alla omfattades och det är så ofattbart.

Och med tanke på detta är det så smart att göra Döden till berättaren. Han står utanför och betraktar och kan inte heller förstå. Det är även så boken slutar - Döden säger:

"I’m haunted by humans." "Jag är besatt av människor."

Det är också fascinerande att reflektera över Ordets makt i dessa dagar. Vi diskuterade Liesel – Hitler – Trump. Liesel tar tillbaka orden som missbrukas av Hitler. Hon använder dem (orden) för att för att lugna sina grannar under bombanfallen och beskriva sin egen historia.

Romanen känns tidlös. Den känns även som en (bra) ungdomsroman med lite av ett sagospråk. Man bara flyter med. Det är lite Peter Pan-klassiker-skimmer över det hela. I efterordet berättar Markus Zusak att berättelsen kommer ur de historier hans farföräldrar berättade om sin tid i Tyskland under kriget. De måste ha varit fantastiska berättare. Och det är kanske därför som han själv valt den fantastiska (i dubbel bemärkelse) berättaren Döden. Vi kan också känna igen referenser till Flyga drake av Khaled Hosseini. Ett barnsligt äventyr finns kvar men som försvinner.


Rekommenderas.
Betyg: 5
Nästa bok...
...blir ett urval av våra bästa böcker någonsin. :)

Höllvikenfruarna