I skymningen sjunger koltrasten av Linda Olsson

Detta var en bok som vi alla sträckläste. Oerhört vacker, vemodig, mystisk, spännande. lite långsam, fransk och annorlunda. Vi tänker osökt på både Igelkottens elegans och Tillsammans är man mindre ensam. De har samma beskrivning av utanförskap och egensinniga människor som någon plötsligt når fram till. Gärna över generationsgränser och över sociala bakgrunder.

Linda Olsson verkar dessutom vara specialist på att beskriva just möten över generationer, hur någon vänder hem, väljer isolering, och hur denna sedan bryts. Av någon annan.

Vi slogs också av att man framför sig såg en vacker gammal byggnad med ett mörkt spännande trapphus - lite parisiskt. Kanske för att vi läst böckerna ovan som utspelar sig så. Det känns liksom främmande att det skulle utspela sig i ett funkishus eller i ett modernt hus. Men det kan säkert uppfattas helt annorlunda av någon som inte läst de franska böckerna.

När det gäller huvudpersonen i den här boken, Elisabeth, så har man först inte en aning om hur gammal hon är. De andra huvudpersonerna är dels en väldigt ung man och dels en äldre man som är änkling - det var inte givet vem som skulle kunna vinna hennes vänskap/hjärta. Det var lite uppfriskande. Man vill veta hur det går  för henne, man blir nyfiken på hennes bakgrund, varför har hon isolerat sig i sin lägenhet? Vad kan ha hänt? Ska de två männen lyckas i att nå fram till henne?

Det som engagerar är nog att huvudpersonerna är sådana djupdykningar i sina personligheter - hon är oerhört disciplinerad, nästan som en anorektiker. Och männen är  så befriande goda och vänliga. Vi diskuterade det - finns det människor som verkligen kan se igenom en människas lidande och om och om igen försöka rädda den människan? En främmande människa i en trappuppgång. Det känns inte som om det skulle kunna hända i verkligheten. Om någon så tydligt visar att man inte vill bli störd, brukar man inte komma igen och försöka. Inte på ett vänligt sätt i alla fall.

SPOILER ALERT!
Och om ni frågar oss... så väljer vi att tolka slutet som lyckligt. :)

Betyg: 4+

Nästa bok...
...blir "Sonen" av Philipp Meyer. Direkt recencerad efter denna eftersom vi tog två på raken.

Vi ses!
Höllvikenfruarna